Efter en till jobbig natt med värk som strålar ut mot öronen och halva huvudet så man skulle kunna sitta och stortjuta för sig själv med ispåsen i högsta hugg så känns det faktiskt aningen, med betoning på aningen, bättre nu på eftermiddagen. Har slevat in lite barnmatspure och jordgubbssoppa. Men nog skulle det smaka med lite riktig mat. Ibland blir man bara så hungrig att man skulle kunna äta vad som helst. Men det går ganska fort om då man inser att det krävs att man måste tugga och svälja också. Det känns lite mindre svullet, och det går att svälja lite bättre utan att det gör så förskräckligt ont. Eller, man sitter inte och samlar på sig saliven lika länge innan man tar mod till sig och sväljer. Att rapa eller hicka gör fruktansvärt ont i öronen, så sådant undviker man ju så klart. Knaprar fortfarande lika mycket medicin, och det tror jag inte att jag kommer att sluta med ännu på ett tag. Upp till 2 veckor sa de på sjukhuset att brukar vara normalt. Sen får man börja trappa ner.
Annars går dagarna åt till att sova, ligga i soffan under filten och läsa, se på film, sitta vid datorn, kämpa i sig mat och komma ihåg alla tabletterna. Telefonen meddelar när det är dags för nästa dos=)
Nu på kvällskvisten har jag varit riktigt pigg. Mamma, pappa och Skrållan har varit och hälsat på, och ute i garaget har sambon och svärfar satt upp en mellanvägg. Det bästa var nog att jag kunde äta en smörgås (utan kanter), med smör och gurka (utan skal). Och det var det godaste jag ätit på länge.
Har kikat lite i halsen och kunde konstatera att det småblöder lite ibland, men inget våldsamt. Även det är väl ett tecken på att det börjar läka så småningom. Men ispåsen och jag gör inte slut ännu på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar