En mindre kär vän har kommit tillbaka

Dagen har inte varit något direkt framsteg på hälsobarometern måste jag erkänna. Har varit fortsatt hängig och nere, och näsan har mer eller mindre konstant suttit fast. Satt ju på en antibiotikakur här hemma ifall tillståndet skulle försämras under helgen. Från HVC får man ju inte ens hostmedicin numera, så det gäller nog att hålla till på den privata marknaden. Har flera dagar tänkt att nog blir det ju lite bättre, inte behöver jag påbörja den där kuren. Men ikväll när jag provade febern på nytt, och strecket återigen klev över 37 var det nog dags att inse att nu är det krig. Antibiotikan mot bihålorna. Har nog känt av dem under hela dagen, men tänkte inte ge mig. Nu blir det nog en kur, och sen skall vi hoppas på det bästa.

Shopping!

Har idag gjort Jakobstad osäkert genom att förära staden med ett besök. Snörvlande, men mycket piggare till sinnet beslutade jag mig för att spendera några euro på Blossom. När jag fyllde 30 fick jag nämligen ett presentkort av mina jobbarkompisar......TACK! Och idag var den stora dagen inne när jag skulle få gå runt och köpa mig något riktigt fint. Bara för att liksom pigga upp mig själv. Det blev inte bara en sak, utan tre stycken saker. Så nu är jag tredubbelt gladare och fruktansvärt nöjd.

Utöver detta blev det också 6 st nya bordstabletter införskaffade. Svarta förstås med lite vitt mönster.

Diskmedelsflaskorna är ännu inte designade för att stå framme hos oss. Men sedan flaskan fått flytta in i denna snygga svarta burk, får den stå framme igen.

Servettlådan bara "måste" jag ha. Har redan en som det står bullar på, och de är så snygga dessa trälådor.

När det kom till detta underbara fat var det kärlek vid första ögonkastet. Alla små godisburkar och annat som stod placerade på detta åkte snabbt åt sidan. Nu väntar vi bara på något att fira, fatet och jag.

Detta blev alltså dagens saldo.

Fast inte att förglömma de nya bordstabletterna!

Även här blev det påsk

Trots allt snorande och hostande så anländer påsken även hit. Fick ett tips ur vår lokala tidning om att man kunde så påskgräs i tomma äggskal. Absolut nödvändigt att prova var det ju, och det blev fantastiskt bra. Med lite guldstenar som stöd pryder de nu vårt köksbord.

Jag förknippar ju inte påsken med sådant som många andra gör. Jag går inte i kyrkan, fastar inte före påsken o.s.v. För mig är påsken LEDIGT, påskliljor, påskbrasa, motorcykelutställning i Karleby och påskägg. Det skulle även ha blivit revy ikväll i Jeppo med bekanta, men med risk för att själv framstå som en revy (host o fräs) så bokades biljetterna om.

GLAD PÅSK!

Inte sjuk som alla andra

Det är vad jag är det. Har redan länge försökt säga det att när jag blir förkyld, så är det värre än när en man är förkyld. Orsaken till detta är att jag är fruktansvärt känslig  i näsans och halsens slemhinnor. Detta är också bekräftat av en näsa-hals specialist. Därför undviker jag så gott det går och lite till då ännu att bli smittad av något. Senast blev jag rekommenderad att tvätta händerna och desinficera dem överdrivet mycket.
När andra blir förkylda har de lite ont i halsen och blir lite snuviga. De flesta klarar av att åka till jobbet och vistas bland andra människor trots sin förkylning. Allt är förbi på någon dag, inga mediciner behövs och inte heller läkarbesök.
Jag som är svullen i näsan 365 dagar om året blir ju som en klubbad säl när jag blir snuvig. Inga nässprayer hjälper mot den täppta näsan och inga halstabletter för den svullna halsen. Oftast tar det minst 2 veckor att tillfriskna något sånär, och det slutar oftast med en stark kortisonkur eller antibiotika för att jag skall bli så normal som jag bara kan bli. Ett plus i kanten är det ju ifall öronen inte krånglar flera månader efteråt.

Nu har jag ju varit hemma 2 dagar från jobbet, och det blir inget jobb för mig mera innan påsken. Är fortfarande inte alls i skick, och känslan av att få för lite luft är överhängande.

När detta helvete är över blir det väl dags att ta bort de förbaskade halsmandlarna då. MEN, man måste ju vara frisk för att de skall göra det också. Vore kanske inte så dumt att göra som kineserna och japanerna, skaffa munskydd.

Nu tillbaka till soffan och ta djupa lugna andetag!

För sjuk för att virka blir jag aldrig

När man är förkyld och sitter ensam hemma för att ingen vill umgås med en, passar det perfekt att sitta och virka. Den här gången blev det en sköldpadda.

Mönstret till denna lilla skapelse hittar man på adressen http://www.crochetamigurumi.blogg.se/

Imorgon har jag på känn att det finns en ny liten figur färdig.

Damen är i oskick

Har klarat mig hela hösten och vintern, men nu var det alltså min tur. Förkylningen har mig i ett järngrepp. Halsen rosslar, damen svettas och fryser omvartannat, näsan kittlar, kroppstemperaturen är inte vad den brukar vara och varje steg är som ett värre 100 meters lopp.

Men jag har kapitulerat och sett mig slagen. Bara att ta det lungt och konstatera att nu MÅSTE man ta det lungt och nu behöver jag inte göra någonting annat är ligga på soffan. Det är ju ganska svårt sådär annars.

Nu har det hänt!

Grodan Göran har sett dagens ljus. Göran finns bara i ett endaste exemplar eftersom detta är min första alldeles egna amigurumi. Är väldigt stolt över mig själv som fått virkat denna fina krabat. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara av att ta steget över till att göra egna mönster, men skam den som ger sig. 

Göran är ungefär 15 cm hög.....

......och med hjärtat på rätta stället.

Har suttit som på nålar idag!

Ibland oroar man sig något fruktansvärt för saker och ting, oberoende av om man borde eller inte. De senaste 2 veckorna har jag mer eller mindre utnämnt mig själv till cancerpatient dagligen. Orsaken var den att jag efter ett gynbesök fick en remiss för att åka på mammografi och bröstultraljud. Gynekologen tyckte att han kände något i mitt ena bröst........PANIKEN är ett faktum. Som nybliven 30 åring är ju det de sista orden man vill höra. Eftersom jag har en mor som haft bröstcancer i ganska unga år så vill dom ju kolla upp allt extra. Körde ju raka vägen till röntgen vid Malmska och ville ju helst boka en tid samma dag om inte direkt. Fick en tid till  21.4. Hur skulle man ta sig igenom dessa veckor fram till det??? Fick höra av en annan läkare att det går att boka tid till "Unilabs Kokkola röntgen", för där brukar man få tid snabbare + att man får svaret direkt utan att behöva vänta flera veckor igen. Ringde och fick en tid till idag. Bara att gasa iväg till Kokkola.

Under tiden man sitter och väntar på att bli inropad går tiden väääldigt långsamt. Först blev det mammografin, och det gick faktiskt riktigt bra. Man har ju hört att det gör fruktansvärt ont, men värre saker har jag varit med om. Sen ut i väntrummet på nytt och de egna tankarna jobbar frenetiskt. Lugn, lugn försöker man intala sig. Blir inropad på nytt och under tiden som läkaren gör ultraljudsundersökningen står tiden stilla. Sen kommer de underbara orden. Ingen knöl, inga konstigheter alls. Du har INTE bröstcancer!!!!! Betalade mer än gärna 94€ för de orden. När jag fick brevet med bilderna i handen av sköterskan så sa hon åt mig att gå ut och fira.
-Alla går inte härifrån med samma resultat i sitt brev.

Nu bara njuter jag av att den långa väntan är över. Hypokondrin får gå i ide en stund framöver.

Vuokatti 2011

Man behöver inte alltid åka långt eller länge för att komma ifrån den gråa vardagen!

Tjejen behövde komma bort en tid, och sambon och brorsan ville åka snowboard respektive slalom. Det blev alltså 3 dagar i Vuokatti.

Min bror och jag skulle ju resan till ära hyra slalomutrustning. Det som man vid sådana tillfällen behöver ha koll på är ju storleken på sina fötter. Jag är ju en riktig bigfoot, troligen ända från födseln. Kör normalt med 41-42. Men 42:orna åkte snabbt tillbaka i hyllan. Hemska öde att man som tjej skall åka i storlek 43. Skomodellen måste helt klart ha varit väldigt små efter numrorna  Knappt så man behövde några skidor efter det. Nåja det blev nog bra till sist.

Mulet var det, och mellan varven kom det lite regn/snö under fredagen. Under lördagen kom det snö från morgonen, men lagom tills vi slutade åka kom ju solen.

Oberoende av vädret så trivdes vi som bara den.

Med på resan var ju även några till. Proffsen har ju alltid markpersonal med sig.

Mammas hund Skrollan däremot förstod sig inte alls på detta med utförsåkning. Här poserar vi glatt min mor, min bror och jag i solskenet (som passade på att dyka upp lagom tills vi skulle lämna in våra skidor). Nu orkar vi igen en tid.

Plötsligt händer det!

Det är inte ofta det händer, men desto roligare när det väl händer. Alltså, jag fick en vit och vacker krysantem igår av min kille. Ingen speciell dag eller så. Fast det är ju så mycket roligare då också.

TACK!

Tävlingsdags igen!!

                                      http://pysselstund.blogspot.com/2011/03/tavlingsdags.html

Virkar man mycket går det åt mycket garn. Vill du vara med i tävlingen går du bara in på adressen här ovan.

Dagens bakverk

Det blev morotssemlor för hela slanten. Nygräddade med smör på, kan man äta något godare?

Dagens tanke

Läste en insändare på dagens ÖT och jag blev riktigt arg och förbannad. Den senaste tiden har det ju varit en hel del snack om personer med annorlunda läggning igen. D.v.s lesbiska och homosexuella. Varför kan inte alla få vara som de vill. Att det klassas som en sjukdom eller en ovana som skribenten ansåg ser jag som riktigt skitprat. Att man röker och klarar av att sluta med det har ingenting att göra med om man är homosexuell. Kan inte folk fatta att det inte är någon sjukdom utan något som man föds till. Det går inte att bota, och det skall inte botas. Alla skall ha rätt att älska och bli älskad för den man är. Det finns inte skrivet i några av mina böcker hur man måste vara för att passa in i det här samhället.

Vissa människor vill ju leva ensamma hela livet utan livspartner, kan man inte bota dem också så att de går och gifter sig. Eller de som inte vill eller kan få barn, är de också sjuka bara det. Jag skulle inte tycka det. Nej, vi lever på 2011 och världen har förändrats och kommer att fortsätta göra det. Bara att hänga med eller kliva av.

Idag fick ju dessutom såna som jag lite större rättigheter i detta samhälle. Som sambo blir jag värderad lite högre nu äntligen. Ser ingen skillnad om man är gift eller bor sambo. Huvudsaken är väl att man tycker om varandra.

Säger som Geir Rönning, det är kärlek!