Japp, då har man justerat den kotan då. Det gjorde ont, fast inte så ont att man inte klarade av det. Det är ju förstås olika på en och vars smärtgränser, men ändå. Sådär efteråt är det svårt att beskriva hur det känns, man hittar liksom inte ord på känslan och känslorna. Men en sak är säker och det är att det faktiskt sker någonting i kroppen när denna kota blir rätt placerad, vilken min alltså inte var, men nu är. Det sticker i armar och ben och på olika ställen på kroppen. Det småvärker lite här och där beroende på hur du sitter eller står. Och det känns som om huvudet skulle befinna sig i en bubbla blandad med en svag yrsel.
Vissa tror på en sak, andra på något annat. Jag tror ju inte som alla andra så detta är definitivt något för mig. Det låter ju så självklart, att är den översta kotan fel i kroppen så måste ju resten av kroppen kompensera för detta lilla snedsteg.
Jag ser med spänning fram emot de kommande veckorna och att få följa med vad det är som händer med min kropp och mina kotor, värken och mycket annat. Ifall jag har varit snedvriden i 30 år nu, så är det väl dags att börja vrida tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar