Små, små förbättringar sker, men inte är det alls behagligt att svälja ännu inte. Värst är det att svälja nattetid när medicinen skall tas.Var hemma hos mamma och pappa ikväll och käkade salt kött. Flera skivor slank faktiskt ner och lite ost till. Det var jättegott. Magen börjar nog säga ifrån så småningom och jag har under dagen mått lite illa från och till. Skall försöka börja minska av på värkmedicinen och kämpa i mig lite mera mat.
Senare under kvällen var vi på kalas hos farmor som har fyllt år. Alla andra åt smörgåstårta och gräddtårta, men jag höll mig till min blåbärssoppa dock. God även den. Nu blir det en film och sedan sovdags med förhoppning om en strålande morgondag.
lördag 24 september 2011
fredag 23 september 2011
Dag 10
Ja, vad skall man säga. Kom riktigt nyss från jouren efter att ha suttit 3 timmar i en säng och väntat och väntat och väntat lite till. Till sist kom en finsk ung kille(förmodligen läkaren) och kollade mig i halsen. Svenskakunskaperna hade han inte högt vitsord i, och jag vägrade prata finska. Efter 10 dagar utan egentlig mat håller jag mig till svenskan, högsvenska på sin höjd. Ingen infektion i såren kunde man konstatera efter ett blodprov, men läkaren tyckte att såren läkte väldigt långsamt. Speciellt på ena sidan. Där var ju då orsaken till att jag fortfarande är alldeles svälld i halsen och knappt vill svälja. Det gör så ont. Kör fortfarande med full dos värkmedicin men det hjälper inte när man skall svälja.
Läkaren skulle meddela åt kirurgen som opererade bort mina mandlar så att han skulle få ta sig en titt på såren nästa vecka. Det blir säkert bäst så i och med att han vet hur det skall se ut. Hoppas innerligt att det blir redan under måndagen. Idag har det blivit 2dl blåbärssoppa, nudlar och två små smörgåsar. Bara att kämpa vidare över helgen alltså.
Känner snart inte igen mig själv längre när jag tittar mig i spegeln. Alla kläder hänger eller sitter väldigt löst. När jag kollar med vågen så har jag aldrig de senaste 15 åren vägt så lite som jag gör nu. Visst det är väl ett I-landsproblem att man tycker att man går ner för mycket i vikt, och jag är ju inte undernärd på något sätt, men man hinner liksom inte riktigt med själv bara. Bara halsen blir bra, OM den blir bra, skall jag nog ta igen ett par kilo åtminstone.
Läkaren skulle meddela åt kirurgen som opererade bort mina mandlar så att han skulle få ta sig en titt på såren nästa vecka. Det blir säkert bäst så i och med att han vet hur det skall se ut. Hoppas innerligt att det blir redan under måndagen. Idag har det blivit 2dl blåbärssoppa, nudlar och två små smörgåsar. Bara att kämpa vidare över helgen alltså.
Känner snart inte igen mig själv längre när jag tittar mig i spegeln. Alla kläder hänger eller sitter väldigt löst. När jag kollar med vågen så har jag aldrig de senaste 15 åren vägt så lite som jag gör nu. Visst det är väl ett I-landsproblem att man tycker att man går ner för mycket i vikt, och jag är ju inte undernärd på något sätt, men man hinner liksom inte riktigt med själv bara. Bara halsen blir bra, OM den blir bra, skall jag nog ta igen ett par kilo åtminstone.
torsdag 22 september 2011
Dag 9
Och helvetet (med stora bokstäver)kvarstår. Igår på kvällen när vi skulle gå och lägga oss var jag så trött och urled på allt + att värken var den värsta jag upplevt i mitt 30 åriga liv. Värken jag känt tidigare var ingenting jämfört med detta. Stod med en skål naturell jogurt (ca 3 msk) och grät i köket. Fick i mig 1 tsk av jogurten och beslutade mig därefter att oberoende om jag så skulle spy resten av natten eller inte så var det nog dags att pröva en Panacod brustablett. Vågade inte ta 2 som jag egentligen skulle få ta, utan satsade på en och med gråten i halsen fick jag i mig 1 dl vatten och den upplösta tabletten.
Tabletten gjorde nog sitt och efter en halvtimme blev jag alldeles varm i kroppen och yr i huvudet. Somnade sedan gott och sov tills det var dags för nästa tablett kl.03.00. Vågade bara ta en Panadol då för att inte illamåendet skulle segra. Det gjorde lagom ont ändå. Sov vidare till 05.30 och smällde in mera medicin. Värken var ihållande och att svälja var lika som att sätta en eldslåga i halsen. Olidligt!
När klockan var 08.00 ringde jag på nytt till öronpolikliniken och fick framkraxat att det fortfarande bara börjar värka mer och mer. Jag äter ju trots allt redan en pencilinkur för att inte få någon infektion i såren. Blev upplyst om att det är nu, dag 7-10 som sårskorporna börjar falla bort och att det då kan göra sådär fruktansvärt ont. Skippade från och med nu Voltarentabletterna och fick istället tipset att prova Panadol 1 g och Burana 800 mg om vartannat var fjärde timme. Så nu kör vi med det.
Nu är klockan snart 21.00 och idag har det inte blivit någon vidare mat alls. Enbart vatten och några teskedar potatismos. Det viktigaste var att jag skulle få i mig medicinen och vätska sa de vid öronpoli. Blir väl att försöka med lite blåbärssoppa ännu idag, men värken gör nog att det kan bli svårt. Det som är jobbigast nu är nog att smärtan känns så brännande och att tungan dit långt bak i munnen blir så fruktansvärt sjuk när man försöker äta eller dricka för den delen. Till natten tror jag nog att det blir en Panacod även ikväll.
När allt detta är över skall jag aldrig mer klaga över att behöva göra mat. Från och med nu skall vi varje fredagskväll börja unna oss en riktigt god middag som avslutning på arbetsveckan. Man blir ju totalt galen av alla dessa matlagningsprogram när man själv sitter med ett glas vatten. Huvudet och kroppen ropar efter MAT!
Tabletten gjorde nog sitt och efter en halvtimme blev jag alldeles varm i kroppen och yr i huvudet. Somnade sedan gott och sov tills det var dags för nästa tablett kl.03.00. Vågade bara ta en Panadol då för att inte illamåendet skulle segra. Det gjorde lagom ont ändå. Sov vidare till 05.30 och smällde in mera medicin. Värken var ihållande och att svälja var lika som att sätta en eldslåga i halsen. Olidligt!
När klockan var 08.00 ringde jag på nytt till öronpolikliniken och fick framkraxat att det fortfarande bara börjar värka mer och mer. Jag äter ju trots allt redan en pencilinkur för att inte få någon infektion i såren. Blev upplyst om att det är nu, dag 7-10 som sårskorporna börjar falla bort och att det då kan göra sådär fruktansvärt ont. Skippade från och med nu Voltarentabletterna och fick istället tipset att prova Panadol 1 g och Burana 800 mg om vartannat var fjärde timme. Så nu kör vi med det.
Nu är klockan snart 21.00 och idag har det inte blivit någon vidare mat alls. Enbart vatten och några teskedar potatismos. Det viktigaste var att jag skulle få i mig medicinen och vätska sa de vid öronpoli. Blir väl att försöka med lite blåbärssoppa ännu idag, men värken gör nog att det kan bli svårt. Det som är jobbigast nu är nog att smärtan känns så brännande och att tungan dit långt bak i munnen blir så fruktansvärt sjuk när man försöker äta eller dricka för den delen. Till natten tror jag nog att det blir en Panacod även ikväll.
När allt detta är över skall jag aldrig mer klaga över att behöva göra mat. Från och med nu skall vi varje fredagskväll börja unna oss en riktigt god middag som avslutning på arbetsveckan. Man blir ju totalt galen av alla dessa matlagningsprogram när man själv sitter med ett glas vatten. Huvudet och kroppen ropar efter MAT!
onsdag 21 september 2011
Dag 8
Imorse var jag glad att jag fick stiga upp med livet i behåll. Natten tills idag(onsdag) är nog den värsta natten jag någonsin upplevt. Redan när jag gick och la mig igår kväll så visste jag att det skulle bli jobbigt. Det var ingen skillnad hur man än försökte hitta det perfekta läget när det gjorde ont hela tiden. När klockan var 01.30 och jag endast hade sovit ca. 30 minuter och vaknade av att jag trodde att någon skulle dra öronen och tungan av mig, samtidigt som varje andetag gjorde ont i halsen och det gick inte att svälja.Värken gjorde mig helt galen. Jag steg upp och tog en Panadol forte och hämtade en ny ispåse.
Att få ner den tabletten var en kamp i sig. Lade mig ner med ispåsen tryckt under hakan, försökte andas djupa andetag och tänkte att jag ger tabletten en halv timme att börja verka, har den inte gjort det då så blir det en Panacod oberoende om jag så ska spy resten av natten. Måste ha slumrat till för nästa gång jag vaknar är när klockan ringer 03.00 och det egentligen skulle ha varit dags för medicin. Stoppar iallafall i mig en Panadol 500mg till efter mycket smärta och tuppar troligen av efter det fram till klockan 06.00 Trycker in en Voltaren och min pencillintablett och får en ny ispåse. Sover vidare tills klockan är 09.30 när jag vaknar halvt illamående och konstaterar att det nog är dags att kliva upp och försöka få i sig lite mat. Det blir några skedar naturell jogurt.
Idag eller inatt var nog första gången som jag riktigt ångrade ingreppet. Man är tvungen att varje dag lura sig själv genom att tänka att imorgon blir det nog bättre.
Senare på eftermiddagen när sambon kom hem hade jag faktiskt kommit mig för att göra kvällsmat åt honom. Hitills har han snällt fått fixa det själv, för jag har inte orkat. Alltså ett stort framsteg trots allt. Det blev pulvermos med knackkorv till honom och kallt mos samt 1 st skalad och "hackad" knackkorv till mig. När jag ätit upp det beslöt jag mig för att åka hem till mamma o pappa en stund för att få se något annat än dessa väggar här hemma.
Nu hoppas vi då igen att det inte skall göra lika förbannat ont i natt. Hoppet är ju det sista som överger en.
Att få ner den tabletten var en kamp i sig. Lade mig ner med ispåsen tryckt under hakan, försökte andas djupa andetag och tänkte att jag ger tabletten en halv timme att börja verka, har den inte gjort det då så blir det en Panacod oberoende om jag så ska spy resten av natten. Måste ha slumrat till för nästa gång jag vaknar är när klockan ringer 03.00 och det egentligen skulle ha varit dags för medicin. Stoppar iallafall i mig en Panadol 500mg till efter mycket smärta och tuppar troligen av efter det fram till klockan 06.00 Trycker in en Voltaren och min pencillintablett och får en ny ispåse. Sover vidare tills klockan är 09.30 när jag vaknar halvt illamående och konstaterar att det nog är dags att kliva upp och försöka få i sig lite mat. Det blir några skedar naturell jogurt.
Idag eller inatt var nog första gången som jag riktigt ångrade ingreppet. Man är tvungen att varje dag lura sig själv genom att tänka att imorgon blir det nog bättre.
Senare på eftermiddagen när sambon kom hem hade jag faktiskt kommit mig för att göra kvällsmat åt honom. Hitills har han snällt fått fixa det själv, för jag har inte orkat. Alltså ett stort framsteg trots allt. Det blev pulvermos med knackkorv till honom och kallt mos samt 1 st skalad och "hackad" knackkorv till mig. När jag ätit upp det beslöt jag mig för att åka hem till mamma o pappa en stund för att få se något annat än dessa väggar här hemma.
Nu hoppas vi då igen att det inte skall göra lika förbannat ont i natt. Hoppet är ju det sista som överger en.
tisdag 20 september 2011
Dag 7
Igår trodde jag att det skulle svänga till det bättre, men inte var vi riktigt där ännu. Den här dagen har bestått av en evig värk i tungan och ut mot öronen. Eller det känns kanske mera som att det finns för lite hud, vilket det ju i och för sig finns efter ingreppet. Det liksom drar i hela ansiktet, och det gör rysligt ont. Knapert med mat har det blivit också. Dessutom dåligt med sömn natten tills idag eftersom det fanns något i halsen som gjorde att man måste svälja hela tiden.
Inte nog med det så har de hållit på med nån jävla grävmaskin utanför vårt idag igen. Det är nu tredje gången de gräver sönder den här sidan av vägen i sommar. Måste helt enkelt vara ett gäng män som planerat detta, eftersom det garanterat skulle ha gått att göra mer då man för en gångs skull hade grävt sönder den första gången ifall en kvinna varit med och planerat=)
När de packade ihop och drog för dan så anlände de som skulle borra bergsvärme åt de blivande grannarna. Någon enstaka meter från vårt hade de beslutat sig för att borra 2 st hål. Och denna procedur går ju inte helt ljudlöst till den heller. Kl.22.00 skulle de sluta för dan, och jag är ganska säker på att jag vaknar imorgonbitti av att sängen håller på att hoppa ur sovrummet. Är man född med otur så är man. Dessutom skulle grävarn återkomma imorgon. Av 365 dagar på ett år så måste allt detta ske exakt då jag är som sämst till humörs och sämst i skick. Kanske man skulle ta en extra dos medicin till natten och hoppas att man vaknar först imorgon när alla åkt hem.
Nu blir det strax mera medicin och en önskan om en bättre natt.
Inte nog med det så har de hållit på med nån jävla grävmaskin utanför vårt idag igen. Det är nu tredje gången de gräver sönder den här sidan av vägen i sommar. Måste helt enkelt vara ett gäng män som planerat detta, eftersom det garanterat skulle ha gått att göra mer då man för en gångs skull hade grävt sönder den första gången ifall en kvinna varit med och planerat=)
När de packade ihop och drog för dan så anlände de som skulle borra bergsvärme åt de blivande grannarna. Någon enstaka meter från vårt hade de beslutat sig för att borra 2 st hål. Och denna procedur går ju inte helt ljudlöst till den heller. Kl.22.00 skulle de sluta för dan, och jag är ganska säker på att jag vaknar imorgonbitti av att sängen håller på att hoppa ur sovrummet. Är man född med otur så är man. Dessutom skulle grävarn återkomma imorgon. Av 365 dagar på ett år så måste allt detta ske exakt då jag är som sämst till humörs och sämst i skick. Kanske man skulle ta en extra dos medicin till natten och hoppas att man vaknar först imorgon när alla åkt hem.
Nu blir det strax mera medicin och en önskan om en bättre natt.
måndag 19 september 2011
Dag 6
Efter en till jobbig natt med värk som strålar ut mot öronen och halva huvudet så man skulle kunna sitta och stortjuta för sig själv med ispåsen i högsta hugg så känns det faktiskt aningen, med betoning på aningen, bättre nu på eftermiddagen. Har slevat in lite barnmatspure och jordgubbssoppa. Men nog skulle det smaka med lite riktig mat. Ibland blir man bara så hungrig att man skulle kunna äta vad som helst. Men det går ganska fort om då man inser att det krävs att man måste tugga och svälja också. Det känns lite mindre svullet, och det går att svälja lite bättre utan att det gör så förskräckligt ont. Eller, man sitter inte och samlar på sig saliven lika länge innan man tar mod till sig och sväljer. Att rapa eller hicka gör fruktansvärt ont i öronen, så sådant undviker man ju så klart. Knaprar fortfarande lika mycket medicin, och det tror jag inte att jag kommer att sluta med ännu på ett tag. Upp till 2 veckor sa de på sjukhuset att brukar vara normalt. Sen får man börja trappa ner.
Annars går dagarna åt till att sova, ligga i soffan under filten och läsa, se på film, sitta vid datorn, kämpa i sig mat och komma ihåg alla tabletterna. Telefonen meddelar när det är dags för nästa dos=)
Nu på kvällskvisten har jag varit riktigt pigg. Mamma, pappa och Skrållan har varit och hälsat på, och ute i garaget har sambon och svärfar satt upp en mellanvägg. Det bästa var nog att jag kunde äta en smörgås (utan kanter), med smör och gurka (utan skal). Och det var det godaste jag ätit på länge.
Har kikat lite i halsen och kunde konstatera att det småblöder lite ibland, men inget våldsamt. Även det är väl ett tecken på att det börjar läka så småningom. Men ispåsen och jag gör inte slut ännu på ett tag.
Annars går dagarna åt till att sova, ligga i soffan under filten och läsa, se på film, sitta vid datorn, kämpa i sig mat och komma ihåg alla tabletterna. Telefonen meddelar när det är dags för nästa dos=)
Nu på kvällskvisten har jag varit riktigt pigg. Mamma, pappa och Skrållan har varit och hälsat på, och ute i garaget har sambon och svärfar satt upp en mellanvägg. Det bästa var nog att jag kunde äta en smörgås (utan kanter), med smör och gurka (utan skal). Och det var det godaste jag ätit på länge.
Har kikat lite i halsen och kunde konstatera att det småblöder lite ibland, men inget våldsamt. Även det är väl ett tecken på att det börjar läka så småningom. Men ispåsen och jag gör inte slut ännu på ett tag.
söndag 18 september 2011
Dag 5
Natten var ett ända helvete med slem i halsen som ibland kändes som att det skulle kväva en. Medicinering både klockan 01.00 och 05.00. När klockan var 09.00 vaknade jag av att det värkte i halsen och båda öronen och det slet och drog i damen. Sambon gick ner och hämtade en ispåse och jag passade på att smälla in lite tabletter. Somnade om och sov till 12.00. En timme kvar till nästa dos.
Tänk att ens liv kan vara så styrt av när man får trycka in flera tabletter. Nu känns det lite surt att jag inte klarade av att ta Panacoden och därför inte svävar på några rosa moln. Det skulle nog vara räddningen såna här dagar. Försökte mig på att vara ute en stund idag för att få lite frisk luft och insupa lite D vitaminer från solen. Det var skönt, men nog blir man svag i kroppen av att inte kunna äta eller dricka.
Nu är klockan snart 18.30 och efter att ha fått pillat i sig lite fil och en glass sitter man nu framför datorn och sväljer högst 1 gång var tionde minut. Försökte även med en brödbit idag med lite smör på, och det gick väl sådär. Vet att smärtorna jag har nu betyder att såren håller på att dra ihop sig, det kommer att bli bättre, men det är ju inte alltid det hjälper att tänka så. Blir nog att ta en stund i soffan med Camilla Läckberg nu igen. Avtar inte smärtan till natten blir det nog att knapra i sig lite starkare preparat.
Tänk att ens liv kan vara så styrt av när man får trycka in flera tabletter. Nu känns det lite surt att jag inte klarade av att ta Panacoden och därför inte svävar på några rosa moln. Det skulle nog vara räddningen såna här dagar. Försökte mig på att vara ute en stund idag för att få lite frisk luft och insupa lite D vitaminer från solen. Det var skönt, men nog blir man svag i kroppen av att inte kunna äta eller dricka.
Nu är klockan snart 18.30 och efter att ha fått pillat i sig lite fil och en glass sitter man nu framför datorn och sväljer högst 1 gång var tionde minut. Försökte även med en brödbit idag med lite smör på, och det gick väl sådär. Vet att smärtorna jag har nu betyder att såren håller på att dra ihop sig, det kommer att bli bättre, men det är ju inte alltid det hjälper att tänka så. Blir nog att ta en stund i soffan med Camilla Läckberg nu igen. Avtar inte smärtan till natten blir det nog att knapra i sig lite starkare preparat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)