Dag 8

Imorse var jag glad att jag fick stiga upp med livet i behåll. Natten tills idag(onsdag) är nog den värsta natten jag någonsin upplevt. Redan när jag gick och la mig igår kväll så visste jag att det skulle bli jobbigt. Det var ingen skillnad hur man än försökte hitta det perfekta läget när det gjorde ont hela tiden. När klockan var 01.30 och jag endast hade sovit ca. 30 minuter och vaknade av att jag trodde att någon skulle dra öronen och tungan av mig, samtidigt som varje andetag gjorde ont i halsen och det gick inte att svälja.Värken gjorde mig helt galen. Jag steg upp och tog en Panadol forte och hämtade en ny ispåse.
Att få ner den tabletten var en kamp i sig. Lade mig ner med ispåsen tryckt under hakan, försökte andas djupa andetag och tänkte att jag ger tabletten en halv timme att börja verka, har den inte gjort det då så blir det en Panacod oberoende om jag så ska spy resten av natten. Måste ha slumrat till för nästa gång jag vaknar är när klockan ringer 03.00 och det egentligen skulle ha varit dags för medicin. Stoppar iallafall i mig en Panadol 500mg till efter mycket smärta och tuppar troligen av efter det fram till klockan 06.00 Trycker in en Voltaren och min pencillintablett och får en ny ispåse. Sover vidare tills klockan är 09.30 när jag vaknar halvt illamående och konstaterar att det nog är dags att kliva upp och försöka få i sig lite mat. Det blir några skedar naturell jogurt.
Idag eller inatt var nog första gången som jag riktigt ångrade ingreppet. Man är tvungen att varje dag lura sig själv genom att tänka att imorgon blir det nog bättre.

Senare på eftermiddagen när sambon kom hem hade jag faktiskt kommit mig för att göra kvällsmat åt honom. Hitills har han snällt fått fixa det själv, för jag har inte orkat. Alltså ett stort framsteg trots allt. Det blev pulvermos med knackkorv till honom och kallt mos samt 1 st skalad och "hackad" knackkorv till mig. När jag ätit upp det beslöt jag mig för att åka hem till mamma o pappa en stund för att få se något annat än dessa väggar här hemma.
Nu hoppas vi då igen att det inte skall göra lika förbannat ont i natt. Hoppet är ju det sista som överger en.

Dag 7

Igår trodde jag att det skulle svänga till det bättre, men inte var vi riktigt där ännu. Den här dagen har bestått av en evig värk i tungan och ut mot öronen. Eller det känns kanske mera som att det finns för lite hud, vilket det ju i och för sig finns efter ingreppet. Det liksom drar i hela ansiktet, och det gör rysligt ont. Knapert med mat har det blivit också. Dessutom dåligt med sömn natten tills idag eftersom det fanns något i halsen som gjorde att man måste svälja hela tiden.

Inte nog med det så har de hållit på med nån jävla grävmaskin utanför vårt idag igen. Det är nu tredje gången de gräver sönder den här sidan av vägen i sommar. Måste helt enkelt vara ett gäng män som planerat detta, eftersom det garanterat skulle ha gått att göra mer då man för en gångs skull hade grävt sönder den första gången ifall en kvinna varit med och planerat=)

När de packade ihop och drog för dan så anlände de som skulle borra bergsvärme åt de blivande grannarna. Någon enstaka meter från vårt hade de beslutat sig för att borra  2 st hål. Och denna procedur går ju inte helt ljudlöst till den heller. Kl.22.00 skulle de sluta för dan, och jag är ganska säker på att jag vaknar imorgonbitti av att sängen håller på att hoppa ur sovrummet. Är man född med otur så är man. Dessutom skulle grävarn återkomma imorgon. Av 365 dagar på ett år så måste allt detta ske exakt då jag är som sämst till humörs och sämst i skick. Kanske man skulle ta en extra dos medicin till natten och hoppas att man vaknar först imorgon när alla åkt hem.

Nu blir det strax mera medicin och en önskan om en bättre natt.

Dag 6

Efter en till jobbig natt med värk som strålar ut mot öronen och halva huvudet så man skulle kunna sitta och stortjuta för sig själv med ispåsen i högsta hugg så känns det faktiskt aningen, med betoning på aningen, bättre nu på eftermiddagen. Har slevat in lite barnmatspure och jordgubbssoppa. Men nog skulle det smaka med lite riktig mat. Ibland blir man bara så hungrig att man skulle kunna äta vad som helst. Men det går ganska fort om då man inser att det krävs att man måste tugga och svälja också. Det känns lite mindre svullet, och det går att svälja lite bättre utan att det gör så förskräckligt ont. Eller, man sitter inte och samlar på sig saliven lika länge innan man tar mod till sig och sväljer. Att rapa eller hicka gör fruktansvärt ont i öronen, så sådant undviker man ju så klart. Knaprar fortfarande lika mycket medicin, och det tror jag inte att jag kommer att sluta med ännu på ett tag. Upp till 2 veckor sa de på sjukhuset att brukar vara normalt. Sen får man börja trappa ner.

Annars går dagarna åt till att sova, ligga i soffan under filten och läsa, se på film, sitta vid datorn, kämpa i sig mat och komma ihåg alla tabletterna. Telefonen meddelar när det är dags för nästa dos=)

Nu på kvällskvisten har jag varit riktigt pigg. Mamma, pappa och Skrållan har varit och hälsat på, och ute i garaget har sambon och svärfar satt upp en mellanvägg. Det bästa var nog att jag kunde äta en smörgås (utan kanter), med smör och gurka (utan skal). Och det var det godaste jag ätit på länge.

Har kikat lite i halsen och kunde konstatera att det småblöder lite ibland, men inget våldsamt. Även det är väl ett tecken på att det börjar läka så småningom. Men ispåsen och jag gör inte slut ännu på ett tag.

Dag 5

Natten var ett ända helvete med slem i halsen som ibland kändes som att det skulle kväva en. Medicinering både klockan 01.00 och 05.00. När klockan var 09.00 vaknade jag av att det värkte i halsen och båda öronen och det slet och drog i damen. Sambon gick ner och hämtade en ispåse och jag passade på att smälla in lite tabletter. Somnade om och sov till 12.00. En timme kvar till nästa dos.
Tänk att ens liv kan vara så styrt av när man får trycka in flera tabletter. Nu känns det lite surt att jag inte klarade av att ta Panacoden och därför inte svävar på några rosa moln. Det skulle nog vara räddningen såna här dagar. Försökte mig på att vara ute en stund idag för att få lite frisk luft och insupa lite D vitaminer från solen. Det var skönt, men nog blir man svag i kroppen av att inte kunna äta eller dricka.

Nu är klockan snart 18.30 och efter att ha fått pillat i sig lite fil och en glass sitter man nu framför datorn och sväljer högst 1 gång var tionde minut. Försökte även med en brödbit idag med lite smör på, och det gick väl sådär. Vet att smärtorna jag har nu betyder att såren håller på att dra ihop sig, det kommer att bli bättre, men det är ju inte alltid det hjälper att tänka så. Blir nog att ta en stund i soffan med Camilla Läckberg nu igen. Avtar inte smärtan till natten blir det nog att knapra i sig lite starkare preparat.

Dag 4

Vaknade 04.00 av att det värkte i halsen. En timme tills det var dags för mera medicin. Försökte somna om och lyckades väl ungefär en halv timme. Sedan var det bara att stiga upp och söka efter tabletterna. Passade på att smälla in en burk med fil eftersom det ju ändå gjorde så ont att svälja och tog mina tabletter. Gick upp och lade mig på nytt med ispåsen runt nacken. Somnade och sov till klockan 9 när det var dags för mera medicin. Sov sedan till 11.00 och intog en våldsam frukost bestående av 2 små brödbitar utan kanter och en halv barnmatsburk.
Nu är klockan 13.00 och jag har smällt in nya tabletter efter en lång väntan. Har lite potatismos på avsvalning så snart blir det lunch.

Resten av dagen gick förvånansvärt bra. Det gick att svälja och prata någotsånär, men när klockan närmade sig 20.00 och det var en timme kvar till medicineringen så skar det i halsen något fruktansvärt. Efter sista kvällstabletten och lite Fångarna på fortet var det bara att slänga sig i sängen och hoppas på att ett mirakel skulle inträffa under natten. Det gjorde det ju i och för sig inte.

Dag 3

Har ätit tabletter i olika omvarv i natt, och sedan illamåendet avtagit så blev det en ganska god natts sömn iallafall. När jag vaknade i morse kändes halsen nästan oroväckande bra, men efter att ha tryckt in lite fruktpure för barn upp till 3 månader så blev tungan väldigt sjuk på en gång. Har tillbringat dagen i sängen under täcket tillsammans med ispåsen och Camilla Läckberg. Har skickat sambon och fredagshandla och tog själv en dusch för att bli lite fräschare om inte annat.

Pratar nästan inget för det gör så ont. Vet ju om att det kommer att bli värre ännu, men försöker att inbilla mig att det värsta är över. Försöker få ner lite vätska och mat, men det känns som att halsen bara blir mindre och mindre. När man sväljer så far det mesta upp i näsan först och sedan ner mot halsen. Alltså undviker man att svälja alls ibland.Känns ibland som att man håller på att bli kvävd av trycket i halsen. Få se nu senare ikväll hur det tar sig?

Dag 2

Efter en halvusel natt med medicinering vid flera tillfällen vaknade jag med en minst sagt stor klump i halsen. Värkte gjorde det inte, men det kändes väldigt konstigt och obehagligt på samma gång.
När klockan närmade sig 7 kom de trevliga damerna från dagkirurgin och hämtade oss tillbaka dit. Det blev dags för en hejdundrande frukost för min del. Fruktkräm med glass och äppeltrip, inte illa. Efter frukosten fick vi vandra ner för ett sista besök hos herr Nyman som ville se att allt var okej innan vi fick åka hem. Han konstaterade att det var ett väldigt klokt beslut som togs när mina halsmandlar togs bort eftersom de inte alls var vackra. Alltså är det inte konstigt att jag haft såna bekymmer med dem. Tillbaka uppe på dagkirurgin fick vi byta om till våra egna kläder och söka oss hemåt. Min bror hämtade mig.

Väl hemma var det bara att försöka hitta något ätbart i kylskåpet för det började bli dags för nästa medicindos. Medicin på tom mage är inte direkt någon strålande ide, och den medicin jag nu skulle inta(Panacod brustabletter)*2 var ingen lysande ide överhuvudtaget visade det sig 2 timmar senare när jag stod på huk över vessabyttan. Jag kollade upp saken med dem vid sjukhuset och tydligen så hör jag till den gruppen som inte klarar av den här typen av medicin. Blir nog ingen knarkare av mig alltså. Tabletterna skulle nog annars ha gjort gott för smärtan eftersom man 1 timme efter att ha tagit dom nästan skrattade åt sig själv i spegeln och tyckte att livet var helt underbart.

Kvällen förlöper vidare på samma sätt. Ett evigt illamående som gör att magen töms ut och in flera gånger. Efter att ha fått i mig lite potatismos halvsover jag mig igenom Robinson och dyker ner i sängen med en ispåse runt halsen och några panadol i magen.