Exakt, nu har jag börjat leva igen. Sambon blev så glad när han kom hem idag och kylskåpet var fyllt till bredden igen, utan att han var tvungen att åka och handla. Dessutom har jag ikväll återupptagit min pilates. Käkar någon enstaka värktablett ännu, och svalget känns som att någon har varit där och kraffsat. Det gör lite ont att svälja, men det klarar jag av.
Imorgon lovar de varmt och jättefint väder ute. Det passar nog bra att avsluta den här hemska men nödvändiga perioden i mitt liv med en sådan dag.
torsdag 29 september 2011
onsdag 28 september 2011
Dag 15
Tror att jag håller på att bli en hamster. När jag äter så samlas det ju mat i mina före detta tonsiller, numera kraterliknande hål. Dessutom far det upp någonstans bak i svalget, och för att få bort det därifrån måste man låta som en katt som har problem med hårbollar i halsen. Jättemysigt! Men det spelar liksom ingen roll så länge halsen blir bättre och värkpillren färre. Ont att svälja tror jag man får vänja sig vid de närmaste veckorna, för det verkar finnas kvar en ganska lång tid efter. Kollade i halsen idag, och nog läker man ändå relativt snabbt. Inte allt har läkt, men det mesta börjar vara okej. För så är det nu den femtonde dagen. Kom att tänka på de stackare som hamnade på operationsbordet idag. Det är nog bäst att de inte vet om vad de har framför sig.
Nåja, imorgon är det näst sista dagen jag är sjukskriven. Borde sjukledigheten vara kortare än dessa två och en halv veckor? Nej, absolut inte. Man behöver nödvändigtvis alla dagar man kan få att återhämta sig och lära sig att äta på nytt. Inte kommer man ändå att vara helt återställd när man börjar jobba på nytt, men någongång skall man ju börja. Får ta det försiktigt och lugnt så skall det nog gå bra.
Men nu är vi ju inte där ännu. Två lediga dagar kvar och sedan kommer helgen som en extra bonus.
Nåja, imorgon är det näst sista dagen jag är sjukskriven. Borde sjukledigheten vara kortare än dessa två och en halv veckor? Nej, absolut inte. Man behöver nödvändigtvis alla dagar man kan få att återhämta sig och lära sig att äta på nytt. Inte kommer man ändå att vara helt återställd när man börjar jobba på nytt, men någongång skall man ju börja. Får ta det försiktigt och lugnt så skall det nog gå bra.
Men nu är vi ju inte där ännu. Två lediga dagar kvar och sedan kommer helgen som en extra bonus.
tisdag 27 september 2011
Dag 14
Halsen blir bara bättre och bättre. Imorgon får jag eventuellt ett samtal från läkare Nyman angående läkningen i halsen. Hoppas att han är av samma åsikt, att det nog blir bra det här till sist. Aldrig trodde jag att denna dagen skulle komma när jag skulle börja känna mig i så här bra skick igen. Att det skulle vara jobbigt visste jag ju, men att det skulle vara så här fruktansvärt jobbigt hade jag inte kunnat föreställa mig. När jag tänker tillbaka så känns allt som en dröm. Känns bra att ha allt nerskrivet på min blogg så att jag kan gå tillbaka och läsa när det behövs. Därför har jag också kämpat och skrivit varje dag, inte för att någon annan skulle behöva tycka synd om mig, för det har jag klarat så bra själv. Men att läsa nu efteråt om dessa dagar när man själv inte var riktigt med, när dagarna bara gick in i varandra känns bra.
Har hämtat ut svagare diabetestabletter idag för att börja om från början med den medicineringen. Var ju tvungen att hålla upp inför operationen och två dagar efter den. Dagarna som följde sedan var det ju omöjligt att få ner dem och så plötsligt hade alldeles för många dagar gått sedan jag tog dem sist. Jag började så sakta med en 1g tablett i torsdags, och likaså på fredagen, ökade sedan till att ta en 1g tablett både på morgonen och kvällen på lördagen, och det var då illamåendet tog över. Kroppen var inte van med dem efter uppehållet, och nu är det bara att börja om från början med en 500mg tablett per dag första veckan.
Skall ännu käka lite värkmedicin till natten och även dagtid för att inte kroppen skall få en chock när den plötsligt inte alls får Burana längre. Men det börjar vara längre mellan intagen.
Har hämtat ut svagare diabetestabletter idag för att börja om från början med den medicineringen. Var ju tvungen att hålla upp inför operationen och två dagar efter den. Dagarna som följde sedan var det ju omöjligt att få ner dem och så plötsligt hade alldeles för många dagar gått sedan jag tog dem sist. Jag började så sakta med en 1g tablett i torsdags, och likaså på fredagen, ökade sedan till att ta en 1g tablett både på morgonen och kvällen på lördagen, och det var då illamåendet tog över. Kroppen var inte van med dem efter uppehållet, och nu är det bara att börja om från början med en 500mg tablett per dag första veckan.
Skall ännu käka lite värkmedicin till natten och även dagtid för att inte kroppen skall få en chock när den plötsligt inte alls får Burana längre. Men det börjar vara längre mellan intagen.
måndag 26 september 2011
Dag 13
Har idag en riktigt bra dag bakom mig. Har kunnat äta smörgåsar och en hemmagjord hamburgare. Inte illa för att ha varit mat och aptitlös i 12 dagar. Har även börjat dricka en massa vatten. Tankar väl i reserverna nu igen efter att de har sinat den senaste tiden. Visst gör det fortfarande ont att svälja, men det avtar mer ochmer för varje dag. Värkmedicin går jag fortfarande på med 4 timmars mellanrum, och det är väl också en av orsakerna till att det känns som det gör. Men framsteg är bra för humöret.
Drog till och med iväg till Nykarleby en sväng idag för att diskutera lite med dem vid Folkhögsskolan angående mina studier. Det blev väl nog alldeles för mycket info för min lilla hjärna i det här skicket. Vissa saker kommer säkert att gå som på räls, medans det finns saker som eventuellt blir jobbigare. Att ordna evenemang för barn och deras föräldrar passar mig ganska bra. Men att hitta mig på en dagklubb som ledare för en andakt =), ja där kan det nog bli lite värre. Är inte riktigt min grej alltså. Inte alls om jag skall vara ärlig. Har ju ingenting att hämta inom det området. Men vad gör man inte för ett papper.
Drog till och med iväg till Nykarleby en sväng idag för att diskutera lite med dem vid Folkhögsskolan angående mina studier. Det blev väl nog alldeles för mycket info för min lilla hjärna i det här skicket. Vissa saker kommer säkert att gå som på räls, medans det finns saker som eventuellt blir jobbigare. Att ordna evenemang för barn och deras föräldrar passar mig ganska bra. Men att hitta mig på en dagklubb som ledare för en andakt =), ja där kan det nog bli lite värre. Är inte riktigt min grej alltså. Inte alls om jag skall vara ärlig. Har ju ingenting att hämta inom det området. Men vad gör man inte för ett papper.
söndag 25 september 2011
Dag 12
Nu har det äntligen hänt. Det håller på att hända något positivt med min hals. Visst, den är sjuk nattetid när man skall försöka få ner någon värktablett, och även under mer eller mindre hela första timmen man är uppe på morgonen. Men sedan börjar det gå bättre och bättre. Idag har jag ätit korvpytt i panna med ägg, och det var det godaste jag har ätit på väldigt länge. Det tog ungefär en halv timme att få i sig, men absolut värt besväret. Det går också bättre att dricka vatten idag, visst gör det ont varje gång man skall svälja, och såren är långt ifrån läkta, men det börjar kännas bättre.
Har börjat trappa ner medicinerna så smått också för att inte magen skall må så dåligt. Och halsen blir inte så sjuk längre att man sitter och räknar minutrarna fram till nästa dos. Ispåsen och jag har tagit ut skilsmässa, och jag känner för första gången på länge att detta kommer att reda upp sig. Jag kommer så smått tillbaka till livet. Nu får jag ännu vara hem denna vecka och riktigt läka ordentligt och försöka få tillbaka ett någorlunda bra immunförsvar. Har hört att folk lär skall ha en massa förkylningar på gång, och någon vidare hals för hostattacker har jag ju inte ännu. Sedan blir det väl tillbaka till jobbet en vecka innan första studieveckan tar vid.
Har börjat trappa ner medicinerna så smått också för att inte magen skall må så dåligt. Och halsen blir inte så sjuk längre att man sitter och räknar minutrarna fram till nästa dos. Ispåsen och jag har tagit ut skilsmässa, och jag känner för första gången på länge att detta kommer att reda upp sig. Jag kommer så smått tillbaka till livet. Nu får jag ännu vara hem denna vecka och riktigt läka ordentligt och försöka få tillbaka ett någorlunda bra immunförsvar. Har hört att folk lär skall ha en massa förkylningar på gång, och någon vidare hals för hostattacker har jag ju inte ännu. Sedan blir det väl tillbaka till jobbet en vecka innan första studieveckan tar vid.
lördag 24 september 2011
Dag 11
Små, små förbättringar sker, men inte är det alls behagligt att svälja ännu inte. Värst är det att svälja nattetid när medicinen skall tas.Var hemma hos mamma och pappa ikväll och käkade salt kött. Flera skivor slank faktiskt ner och lite ost till. Det var jättegott. Magen börjar nog säga ifrån så småningom och jag har under dagen mått lite illa från och till. Skall försöka börja minska av på värkmedicinen och kämpa i mig lite mera mat.
Senare under kvällen var vi på kalas hos farmor som har fyllt år. Alla andra åt smörgåstårta och gräddtårta, men jag höll mig till min blåbärssoppa dock. God även den. Nu blir det en film och sedan sovdags med förhoppning om en strålande morgondag.
Senare under kvällen var vi på kalas hos farmor som har fyllt år. Alla andra åt smörgåstårta och gräddtårta, men jag höll mig till min blåbärssoppa dock. God även den. Nu blir det en film och sedan sovdags med förhoppning om en strålande morgondag.
fredag 23 september 2011
Dag 10
Ja, vad skall man säga. Kom riktigt nyss från jouren efter att ha suttit 3 timmar i en säng och väntat och väntat och väntat lite till. Till sist kom en finsk ung kille(förmodligen läkaren) och kollade mig i halsen. Svenskakunskaperna hade han inte högt vitsord i, och jag vägrade prata finska. Efter 10 dagar utan egentlig mat håller jag mig till svenskan, högsvenska på sin höjd. Ingen infektion i såren kunde man konstatera efter ett blodprov, men läkaren tyckte att såren läkte väldigt långsamt. Speciellt på ena sidan. Där var ju då orsaken till att jag fortfarande är alldeles svälld i halsen och knappt vill svälja. Det gör så ont. Kör fortfarande med full dos värkmedicin men det hjälper inte när man skall svälja.
Läkaren skulle meddela åt kirurgen som opererade bort mina mandlar så att han skulle få ta sig en titt på såren nästa vecka. Det blir säkert bäst så i och med att han vet hur det skall se ut. Hoppas innerligt att det blir redan under måndagen. Idag har det blivit 2dl blåbärssoppa, nudlar och två små smörgåsar. Bara att kämpa vidare över helgen alltså.
Känner snart inte igen mig själv längre när jag tittar mig i spegeln. Alla kläder hänger eller sitter väldigt löst. När jag kollar med vågen så har jag aldrig de senaste 15 åren vägt så lite som jag gör nu. Visst det är väl ett I-landsproblem att man tycker att man går ner för mycket i vikt, och jag är ju inte undernärd på något sätt, men man hinner liksom inte riktigt med själv bara. Bara halsen blir bra, OM den blir bra, skall jag nog ta igen ett par kilo åtminstone.
Läkaren skulle meddela åt kirurgen som opererade bort mina mandlar så att han skulle få ta sig en titt på såren nästa vecka. Det blir säkert bäst så i och med att han vet hur det skall se ut. Hoppas innerligt att det blir redan under måndagen. Idag har det blivit 2dl blåbärssoppa, nudlar och två små smörgåsar. Bara att kämpa vidare över helgen alltså.
Känner snart inte igen mig själv längre när jag tittar mig i spegeln. Alla kläder hänger eller sitter väldigt löst. När jag kollar med vågen så har jag aldrig de senaste 15 åren vägt så lite som jag gör nu. Visst det är väl ett I-landsproblem att man tycker att man går ner för mycket i vikt, och jag är ju inte undernärd på något sätt, men man hinner liksom inte riktigt med själv bara. Bara halsen blir bra, OM den blir bra, skall jag nog ta igen ett par kilo åtminstone.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)