Mitt nya liv tillsammans med blodsockermätaren

Har ju under en längre tid sprungit på en massa prover och tester, och i onsdags var det dags för sockerbelastningen. Efter att under snart 8 veckors tid ha levt utan socker, d.v.s godis, bulla och glass, så var det nog en verklig sockerchock att dricka denna hemskt söta vätska. Drick och tänk på något annat var det enda man kunde göra, och ner for den. Smått illamående var det bara att slå sig ner och vänta i 2 timmar och hoppas att kroppen skulle ha gjort sig av med allt extra socker under den tiden. Annars är det en verklig upplevelse att sitta på labbet 2 timmar och iaktta alla som kommeroch går. Stjärnskotten är många som vandrar på denna jord.

Nåja, igår ringde jag ju om mina provsvar nu då, och härmed kan jag titulera mig diabetiker. Eftersom jag redan en längre tid har misstänkt något så var det varken en chock eller besvikelse utan bara en lättnad att äntligen få veta med säkerhet. Idag har jag hämtat min nya vän, alltså blodsockermätaren, och vi kommer väldigt bra överens. Inte ens det att jag själv är tvungen att sticka mig i fingret flera gånger dagligen har avskräckt mig.

På måndagen blir det att besöka arbetshälsovården och få lite mera info om min tablettbehandling som jag nu skall prova på och vad, när och hur mycket jag skall äta. Alltså kommer jag ju att bli väldigt hälsosam har jag på känn. Vilken typ av diabetes jag har vet de inte ännu, men även det skall tas reda på.

Att mitt liv kommer att förändras är ju helt säkert, men kanske inte bara till något sämre. Utan socker klarar jag mig, jag har inte alls något problem med att vara utan det. "Synda" kommer jag säkert att göra ibland, men väldigt sällan.

Dagen när sockret försvann från min kost

Nu är det slut med allt vad godis, kex och glass heter för min del, åtminstone största delen av tiden. Igår tillbringade jag 2 timmar på labbet för att genomgå en sockerbelastning. Efter att ha undvikit allt sött i snart 2 månader var det en verklig sockerchock för lilla mig. Drick och tänk på något annat hade jag intalat mig själv, och det fungerade faktiskt. Halvt illamående fick jag sitta och iaktta alla stjärnskott som kom och gick, och de var ganska många under dessa timmar. Sen var det gott med frukost, till och med ett glas vatten smakade utsökt.

Idag kom svaret på sockerbelastningen. Jag får härmed titulera mig diabetiker. Mitt socker låg efter 2 timmar fortfarande på 11.8, och det tyckte inte doktorn var tillfredsställande. Nu blir det att hämta ut en "manick" så att jag får hålla koll på mitt socker mellan måltiderna. På måndagen blir det en snabbkurs i en diabetikers vardag med allt vad det innebär, vad man skall äta, hur ofta och hur mycket. Dessutom blir det att käka tabletter till att börja med för att försöka få det under kontroll.

Nu tänker säkert många i min omgivning att det måste vara jättejobbigt och tungt att veta att man resten av livet skall leva med detta, men jag har inte alls tagit det så. Vill inte att någon skall tycka synd om mig eller så, det känns trots allt helt okej. Jag kommer att klara detta och lära mig att leva därefter. Sockret kommer jag inte att sakna, har inte alls något begär efter godis och bullar längre. Och man kan ju faktiskt äta lite gott någongång, men inte varje dag eller varje vecka. Tror att många fler än jag borde lära sig detta.

Söndag

Den envisa flunssan börjar sakta men säkert packa ihop och resa till nästa ställe. Inte är halsen helt okej ännu, men man får inte ha så höga krav. Antibiotikan fick som alltid komma och reda upp efter mina förkylningar, annars blir jag aldrig frisk.

Min halsoperation blir uppskjuten till september. Skulle ha fått tid i början av juni, men meddelade att då kommer jag inte. Har förhoppningsvis just börjat "sommarjobba" då, här är det inte 10 veckor semester som gäller utan jobb, jobb, jobb. Jag fick då förslaget att komma i början av september, och det lät som en mycket bättre ide. Jag har ju inga besvär nu heller så jag hoppas att det håller i sig hela sommaren.

Har idag firat min mor med en egenhändigt gjord morsdagslunch med efterföljande efterrätt. Enkelt, men gott.

Har besökt min morfar som jag inte tror har många dagar kvar av jordelivet. Hoppas bara att det skall gå snabbt så att han slipper lida i onödan.

Har öppnat grillsäsongen genom att grilla korv och hissa upp parasollet på terassen. Välkommen kära sommar!

Detta är alltså mitt liv för tillfället söndagen den 8 maj 2011.

En mindre kär vän har kommit tillbaka

Dagen har inte varit något direkt framsteg på hälsobarometern måste jag erkänna. Har varit fortsatt hängig och nere, och näsan har mer eller mindre konstant suttit fast. Satt ju på en antibiotikakur här hemma ifall tillståndet skulle försämras under helgen. Från HVC får man ju inte ens hostmedicin numera, så det gäller nog att hålla till på den privata marknaden. Har flera dagar tänkt att nog blir det ju lite bättre, inte behöver jag påbörja den där kuren. Men ikväll när jag provade febern på nytt, och strecket återigen klev över 37 var det nog dags att inse att nu är det krig. Antibiotikan mot bihålorna. Har nog känt av dem under hela dagen, men tänkte inte ge mig. Nu blir det nog en kur, och sen skall vi hoppas på det bästa.

Shopping!

Har idag gjort Jakobstad osäkert genom att förära staden med ett besök. Snörvlande, men mycket piggare till sinnet beslutade jag mig för att spendera några euro på Blossom. När jag fyllde 30 fick jag nämligen ett presentkort av mina jobbarkompisar......TACK! Och idag var den stora dagen inne när jag skulle få gå runt och köpa mig något riktigt fint. Bara för att liksom pigga upp mig själv. Det blev inte bara en sak, utan tre stycken saker. Så nu är jag tredubbelt gladare och fruktansvärt nöjd.

Utöver detta blev det också 6 st nya bordstabletter införskaffade. Svarta förstås med lite vitt mönster.

Diskmedelsflaskorna är ännu inte designade för att stå framme hos oss. Men sedan flaskan fått flytta in i denna snygga svarta burk, får den stå framme igen.

Servettlådan bara "måste" jag ha. Har redan en som det står bullar på, och de är så snygga dessa trälådor.

När det kom till detta underbara fat var det kärlek vid första ögonkastet. Alla små godisburkar och annat som stod placerade på detta åkte snabbt åt sidan. Nu väntar vi bara på något att fira, fatet och jag.

Detta blev alltså dagens saldo.

Fast inte att förglömma de nya bordstabletterna!

Även här blev det påsk

Trots allt snorande och hostande så anländer påsken även hit. Fick ett tips ur vår lokala tidning om att man kunde så påskgräs i tomma äggskal. Absolut nödvändigt att prova var det ju, och det blev fantastiskt bra. Med lite guldstenar som stöd pryder de nu vårt köksbord.

Jag förknippar ju inte påsken med sådant som många andra gör. Jag går inte i kyrkan, fastar inte före påsken o.s.v. För mig är påsken LEDIGT, påskliljor, påskbrasa, motorcykelutställning i Karleby och påskägg. Det skulle även ha blivit revy ikväll i Jeppo med bekanta, men med risk för att själv framstå som en revy (host o fräs) så bokades biljetterna om.

GLAD PÅSK!

Inte sjuk som alla andra

Det är vad jag är det. Har redan länge försökt säga det att när jag blir förkyld, så är det värre än när en man är förkyld. Orsaken till detta är att jag är fruktansvärt känslig  i näsans och halsens slemhinnor. Detta är också bekräftat av en näsa-hals specialist. Därför undviker jag så gott det går och lite till då ännu att bli smittad av något. Senast blev jag rekommenderad att tvätta händerna och desinficera dem överdrivet mycket.
När andra blir förkylda har de lite ont i halsen och blir lite snuviga. De flesta klarar av att åka till jobbet och vistas bland andra människor trots sin förkylning. Allt är förbi på någon dag, inga mediciner behövs och inte heller läkarbesök.
Jag som är svullen i näsan 365 dagar om året blir ju som en klubbad säl när jag blir snuvig. Inga nässprayer hjälper mot den täppta näsan och inga halstabletter för den svullna halsen. Oftast tar det minst 2 veckor att tillfriskna något sånär, och det slutar oftast med en stark kortisonkur eller antibiotika för att jag skall bli så normal som jag bara kan bli. Ett plus i kanten är det ju ifall öronen inte krånglar flera månader efteråt.

Nu har jag ju varit hemma 2 dagar från jobbet, och det blir inget jobb för mig mera innan påsken. Är fortfarande inte alls i skick, och känslan av att få för lite luft är överhängande.

När detta helvete är över blir det väl dags att ta bort de förbaskade halsmandlarna då. MEN, man måste ju vara frisk för att de skall göra det också. Vore kanske inte så dumt att göra som kineserna och japanerna, skaffa munskydd.

Nu tillbaka till soffan och ta djupa lugna andetag!