Nu är det slut med allt vad godis, kex och glass heter för min del, åtminstone största delen av tiden. Igår tillbringade jag 2 timmar på labbet för att genomgå en sockerbelastning. Efter att ha undvikit allt sött i snart 2 månader var det en verklig sockerchock för lilla mig. Drick och tänk på något annat hade jag intalat mig själv, och det fungerade faktiskt. Halvt illamående fick jag sitta och iaktta alla stjärnskott som kom och gick, och de var ganska många under dessa timmar. Sen var det gott med frukost, till och med ett glas vatten smakade utsökt.
Idag kom svaret på sockerbelastningen. Jag får härmed titulera mig diabetiker. Mitt socker låg efter 2 timmar fortfarande på 11.8, och det tyckte inte doktorn var tillfredsställande. Nu blir det att hämta ut en "manick" så att jag får hålla koll på mitt socker mellan måltiderna. På måndagen blir det en snabbkurs i en diabetikers vardag med allt vad det innebär, vad man skall äta, hur ofta och hur mycket. Dessutom blir det att käka tabletter till att börja med för att försöka få det under kontroll.
Nu tänker säkert många i min omgivning att det måste vara jättejobbigt och tungt att veta att man resten av livet skall leva med detta, men jag har inte alls tagit det så. Vill inte att någon skall tycka synd om mig eller så, det känns trots allt helt okej. Jag kommer att klara detta och lära mig att leva därefter. Sockret kommer jag inte att sakna, har inte alls något begär efter godis och bullar längre. Och man kan ju faktiskt äta lite gott någongång, men inte varje dag eller varje vecka. Tror att många fler än jag borde lära sig detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar