Har ju under en längre tid sprungit på en massa prover och tester, och i onsdags var det dags för sockerbelastningen. Efter att under snart 8 veckors tid ha levt utan socker, d.v.s godis, bulla och glass, så var det nog en verklig sockerchock att dricka denna hemskt söta vätska. Drick och tänk på något annat var det enda man kunde göra, och ner for den. Smått illamående var det bara att slå sig ner och vänta i 2 timmar och hoppas att kroppen skulle ha gjort sig av med allt extra socker under den tiden. Annars är det en verklig upplevelse att sitta på labbet 2 timmar och iaktta alla som kommeroch går. Stjärnskotten är många som vandrar på denna jord.
Nåja, igår ringde jag ju om mina provsvar nu då, och härmed kan jag titulera mig diabetiker. Eftersom jag redan en längre tid har misstänkt något så var det varken en chock eller besvikelse utan bara en lättnad att äntligen få veta med säkerhet. Idag har jag hämtat min nya vän, alltså blodsockermätaren, och vi kommer väldigt bra överens. Inte ens det att jag själv är tvungen att sticka mig i fingret flera gånger dagligen har avskräckt mig.
På måndagen blir det att besöka arbetshälsovården och få lite mera info om min tablettbehandling som jag nu skall prova på och vad, när och hur mycket jag skall äta. Alltså kommer jag ju att bli väldigt hälsosam har jag på känn. Vilken typ av diabetes jag har vet de inte ännu, men även det skall tas reda på.
Att mitt liv kommer att förändras är ju helt säkert, men kanske inte bara till något sämre. Utan socker klarar jag mig, jag har inte alls något problem med att vara utan det. "Synda" kommer jag säkert att göra ibland, men väldigt sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar