Januaribarn är smarta!

Jag är ju född i januari, och nu äntligen har de forskat fram att barn födda i januari är smarta. Har ju alltid undrat varför jag varit så mycket smartare än andra, typ sambon som är född februari. Nej, skämt åsido.

Tydligen har då sådana som jag högre och bättre betyg och jobbar oftast som läkare och inom andra högutbildade yrken. Och jag som skall vidareutbilda mig nu och klättra på karriärsstegen. Bara att kämpa vidare alltså.

Dags att återgå till den vardagliga lunken

Imorgon är det åter dags att ställa klockan på väckning 05.50. Sjukledigheten är över och det är bara att återgå till jobbet. Om så bara för en stackars vecka. Det där med att vara hemma på dagarna började gå riktigt bra efter någon dag, och nu känns det alldeles konstigt att börja jobba igen. Men som vanligt efter lite längre ledigt så minns man knappt att man haft ledigt efter en timme i jobb.

Blir att ställa om dygnsrytmen också. Att gå och lägga sig flera timmar tidigare och stiga upp flera timmar tidigare. Bara att vänja sig!

 

Nu återvänder jag tillbaka till verkligheten!

Exakt, nu har jag börjat leva igen. Sambon blev så glad när han kom hem idag och kylskåpet var fyllt till bredden igen, utan att han var tvungen att åka och handla. Dessutom har jag ikväll återupptagit min pilates. Käkar någon enstaka värktablett ännu, och svalget känns som att någon har varit där och kraffsat. Det gör lite ont att svälja, men det klarar jag av.

Imorgon lovar de varmt och jättefint väder ute. Det passar nog bra att avsluta den här hemska men nödvändiga perioden i mitt liv med en sådan dag.

Dag 15

Tror att jag håller på att bli en hamster. När jag äter så samlas det ju mat i mina före detta tonsiller, numera kraterliknande hål. Dessutom far det upp någonstans bak i svalget, och för att få bort det därifrån måste man låta som en katt som har problem med hårbollar i halsen. Jättemysigt! Men det spelar liksom ingen roll så länge halsen blir bättre och värkpillren färre. Ont att svälja tror jag man får vänja sig vid de närmaste veckorna, för det verkar finnas kvar en ganska lång tid efter. Kollade i halsen idag, och nog läker man ändå relativt snabbt. Inte allt har läkt, men det mesta börjar vara okej. För så är det nu den femtonde dagen. Kom att tänka på de stackare som hamnade på operationsbordet idag. Det är nog bäst att de inte vet om vad de har framför sig.

Nåja, imorgon är det näst sista dagen jag är sjukskriven. Borde sjukledigheten vara kortare än dessa två och en halv veckor? Nej, absolut inte. Man behöver nödvändigtvis alla dagar man kan få att återhämta sig och lära sig att äta på nytt. Inte kommer man ändå att vara helt återställd när man börjar jobba på nytt, men någongång skall man ju börja. Får ta det försiktigt och lugnt så skall det nog gå bra.

Men nu är vi ju inte där ännu. Två lediga dagar kvar och sedan kommer helgen som en extra bonus.

Dag 14

Halsen blir bara bättre och bättre. Imorgon får jag eventuellt ett samtal från läkare Nyman angående läkningen i halsen. Hoppas att han är av samma åsikt, att det nog blir bra det här till sist. Aldrig trodde jag att denna dagen skulle komma när jag skulle börja känna mig i så här bra skick igen. Att det skulle vara jobbigt visste jag ju, men att det skulle vara så här fruktansvärt jobbigt hade jag inte kunnat föreställa mig. När jag tänker tillbaka så känns allt som en dröm. Känns bra att ha allt nerskrivet på min blogg så att jag kan gå tillbaka och läsa när det behövs. Därför har jag också kämpat och skrivit varje dag, inte för att någon annan skulle behöva tycka synd om mig, för det har jag klarat så bra själv. Men att läsa nu efteråt om dessa dagar när man själv inte var riktigt med, när dagarna bara gick in i varandra känns bra.

Har hämtat ut svagare diabetestabletter idag för att börja om från början med den medicineringen. Var ju tvungen att hålla upp inför operationen och två dagar efter den. Dagarna som följde sedan var det ju omöjligt att få ner dem och så plötsligt hade alldeles för många dagar gått sedan jag tog dem sist. Jag började så sakta med en 1g tablett i torsdags, och likaså på fredagen, ökade sedan till att ta en 1g tablett både på morgonen och kvällen på lördagen, och det var då illamåendet tog över. Kroppen var inte van med dem efter uppehållet, och nu är det bara att börja om från början med en 500mg tablett per dag första veckan.

Skall ännu käka lite värkmedicin till natten och även dagtid för att inte kroppen skall få en chock när den plötsligt inte alls får Burana längre. Men det börjar vara längre mellan intagen.

Dag 13

Har idag en riktigt bra dag bakom mig. Har kunnat äta smörgåsar och en hemmagjord hamburgare. Inte illa för att ha varit mat och aptitlös i 12 dagar. Har även börjat dricka en massa vatten. Tankar väl i reserverna nu igen efter att de har sinat den senaste tiden. Visst gör det fortfarande ont att svälja, men det avtar mer ochmer för varje dag. Värkmedicin går jag fortfarande på med 4 timmars mellanrum, och det är väl också en av orsakerna till att det känns som det gör. Men framsteg är bra för humöret.

Drog till och med iväg till Nykarleby en sväng idag för att diskutera lite med dem vid Folkhögsskolan angående mina studier. Det blev väl nog alldeles för mycket info för min lilla hjärna i det här skicket. Vissa saker kommer säkert att gå som på räls, medans det finns saker som eventuellt blir jobbigare. Att ordna evenemang för barn och deras föräldrar passar mig ganska bra. Men att hitta mig på en dagklubb som ledare för en andakt =), ja där kan det nog bli lite värre. Är inte riktigt min grej alltså. Inte alls om jag skall vara ärlig. Har ju ingenting att hämta inom det området. Men vad gör man inte för ett papper.

Dag 12

Nu har det äntligen hänt. Det håller på att hända något positivt med min hals. Visst, den är sjuk nattetid när man skall försöka få ner någon värktablett, och även under mer eller mindre hela första timmen man är uppe på morgonen. Men sedan börjar det gå bättre och bättre. Idag har jag ätit korvpytt i panna med ägg, och det var det godaste jag har ätit på väldigt länge. Det tog ungefär en halv timme att få i sig, men absolut värt besväret. Det går också bättre att dricka vatten idag, visst gör det ont varje gång man skall svälja, och såren är långt ifrån läkta, men det börjar kännas bättre.

Har börjat trappa ner medicinerna så smått också för att inte magen skall må så dåligt. Och halsen blir inte så sjuk längre att man sitter och räknar minutrarna fram till nästa dos. Ispåsen och jag har tagit ut skilsmässa, och jag känner för första gången på länge att detta kommer att reda upp sig. Jag kommer så smått tillbaka till livet. Nu får jag ännu vara hem denna vecka och riktigt läka ordentligt och försöka få tillbaka ett någorlunda bra immunförsvar. Har hört att folk lär skall ha en massa förkylningar på gång, och någon vidare hals för hostattacker har jag ju inte ännu. Sedan blir det väl tillbaka till jobbet en vecka innan första studieveckan tar vid.