Jag har alltid tittat drömmande på solstolar som man kan ha det riktigt bekvämt i samtidigt som man blir lite brun på köpet. Jag har vetat exakt vilken modell jag skulle vilja ha. Och det ända som inte har passat mig riktigt har nog varit priset på dessa stolar. Igår tog jag tag i saken och köpte en alldeles egen solstol åt mig. Den var till och med bekväm fast det var som om att jag hade placerat den i Sahara den allra torraste dagen på hela året. Jord och sand yrde runt öronen, men skam den som ger sig.
När jag nu ändå var i gång så fick den här gamla bänken sig en uppiffning också. Grön var den vid inköpstillfället, en färg som inte tilltalar mig särskilt mycket. Nu är den hemma i min färgskala igen, nu är den vit.
Idag blir det 2 års kalas hos vårt fadderbarn Bianca. Otroligt vad tiden går. Snart fyller väl också hon 18, och då vågar man inte ens räkna ut vart man själv har kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar