Vaknade 04.00 av att det värkte i halsen. En timme tills det var dags för mera medicin. Försökte somna om och lyckades väl ungefär en halv timme. Sedan var det bara att stiga upp och söka efter tabletterna. Passade på att smälla in en burk med fil eftersom det ju ändå gjorde så ont att svälja och tog mina tabletter. Gick upp och lade mig på nytt med ispåsen runt nacken. Somnade och sov till klockan 9 när det var dags för mera medicin. Sov sedan till 11.00 och intog en våldsam frukost bestående av 2 små brödbitar utan kanter och en halv barnmatsburk.
Nu är klockan 13.00 och jag har smällt in nya tabletter efter en lång väntan. Har lite potatismos på avsvalning så snart blir det lunch.
Resten av dagen gick förvånansvärt bra. Det gick att svälja och prata någotsånär, men när klockan närmade sig 20.00 och det var en timme kvar till medicineringen så skar det i halsen något fruktansvärt. Efter sista kvällstabletten och lite Fångarna på fortet var det bara att slänga sig i sängen och hoppas på att ett mirakel skulle inträffa under natten. Det gjorde det ju i och för sig inte.
lördag 17 september 2011
fredag 16 september 2011
Dag 3
Har ätit tabletter i olika omvarv i natt, och sedan illamåendet avtagit så blev det en ganska god natts sömn iallafall. När jag vaknade i morse kändes halsen nästan oroväckande bra, men efter att ha tryckt in lite fruktpure för barn upp till 3 månader så blev tungan väldigt sjuk på en gång. Har tillbringat dagen i sängen under täcket tillsammans med ispåsen och Camilla Läckberg. Har skickat sambon och fredagshandla och tog själv en dusch för att bli lite fräschare om inte annat.
Pratar nästan inget för det gör så ont. Vet ju om att det kommer att bli värre ännu, men försöker att inbilla mig att det värsta är över. Försöker få ner lite vätska och mat, men det känns som att halsen bara blir mindre och mindre. När man sväljer så far det mesta upp i näsan först och sedan ner mot halsen. Alltså undviker man att svälja alls ibland.Känns ibland som att man håller på att bli kvävd av trycket i halsen. Få se nu senare ikväll hur det tar sig?
Pratar nästan inget för det gör så ont. Vet ju om att det kommer att bli värre ännu, men försöker att inbilla mig att det värsta är över. Försöker få ner lite vätska och mat, men det känns som att halsen bara blir mindre och mindre. När man sväljer så far det mesta upp i näsan först och sedan ner mot halsen. Alltså undviker man att svälja alls ibland.Känns ibland som att man håller på att bli kvävd av trycket i halsen. Få se nu senare ikväll hur det tar sig?
Dag 2
Efter en halvusel natt med medicinering vid flera tillfällen vaknade jag med en minst sagt stor klump i halsen. Värkte gjorde det inte, men det kändes väldigt konstigt och obehagligt på samma gång.
När klockan närmade sig 7 kom de trevliga damerna från dagkirurgin och hämtade oss tillbaka dit. Det blev dags för en hejdundrande frukost för min del. Fruktkräm med glass och äppeltrip, inte illa. Efter frukosten fick vi vandra ner för ett sista besök hos herr Nyman som ville se att allt var okej innan vi fick åka hem. Han konstaterade att det var ett väldigt klokt beslut som togs när mina halsmandlar togs bort eftersom de inte alls var vackra. Alltså är det inte konstigt att jag haft såna bekymmer med dem. Tillbaka uppe på dagkirurgin fick vi byta om till våra egna kläder och söka oss hemåt. Min bror hämtade mig.
Väl hemma var det bara att försöka hitta något ätbart i kylskåpet för det började bli dags för nästa medicindos. Medicin på tom mage är inte direkt någon strålande ide, och den medicin jag nu skulle inta(Panacod brustabletter)*2 var ingen lysande ide överhuvudtaget visade det sig 2 timmar senare när jag stod på huk över vessabyttan. Jag kollade upp saken med dem vid sjukhuset och tydligen så hör jag till den gruppen som inte klarar av den här typen av medicin. Blir nog ingen knarkare av mig alltså. Tabletterna skulle nog annars ha gjort gott för smärtan eftersom man 1 timme efter att ha tagit dom nästan skrattade åt sig själv i spegeln och tyckte att livet var helt underbart.
Kvällen förlöper vidare på samma sätt. Ett evigt illamående som gör att magen töms ut och in flera gånger. Efter att ha fått i mig lite potatismos halvsover jag mig igenom Robinson och dyker ner i sängen med en ispåse runt halsen och några panadol i magen.
När klockan närmade sig 7 kom de trevliga damerna från dagkirurgin och hämtade oss tillbaka dit. Det blev dags för en hejdundrande frukost för min del. Fruktkräm med glass och äppeltrip, inte illa. Efter frukosten fick vi vandra ner för ett sista besök hos herr Nyman som ville se att allt var okej innan vi fick åka hem. Han konstaterade att det var ett väldigt klokt beslut som togs när mina halsmandlar togs bort eftersom de inte alls var vackra. Alltså är det inte konstigt att jag haft såna bekymmer med dem. Tillbaka uppe på dagkirurgin fick vi byta om till våra egna kläder och söka oss hemåt. Min bror hämtade mig.
Väl hemma var det bara att försöka hitta något ätbart i kylskåpet för det började bli dags för nästa medicindos. Medicin på tom mage är inte direkt någon strålande ide, och den medicin jag nu skulle inta(Panacod brustabletter)*2 var ingen lysande ide överhuvudtaget visade det sig 2 timmar senare när jag stod på huk över vessabyttan. Jag kollade upp saken med dem vid sjukhuset och tydligen så hör jag till den gruppen som inte klarar av den här typen av medicin. Blir nog ingen knarkare av mig alltså. Tabletterna skulle nog annars ha gjort gott för smärtan eftersom man 1 timme efter att ha tagit dom nästan skrattade åt sig själv i spegeln och tyckte att livet var helt underbart.
Kvällen förlöper vidare på samma sätt. Ett evigt illamående som gör att magen töms ut och in flera gånger. Efter att ha fått i mig lite potatismos halvsover jag mig igenom Robinson och dyker ner i sängen med en ispåse runt halsen och några panadol i magen.
torsdag 15 september 2011
Operationsdagen
Efter en tidig väckning så bar det då iväg till sjukhuset. Min sambo tog sig tid att köra dit mig innan han for till jobbet. Jag hade ju med mig en hel del saker jag såsom myskläder och spikmatta. Alla andra hade typ ingenting förutom ytterkläderna. Nu råkade det sig så bra att jag i sista minuten kvällen före fick veta att jag hade två bekanta att dela rum med. Den ena skulle liksom mig på halsmandeloperation och den andra med sin hand. Ibland har man tur.
Efter att ha slunkit förbi alla i kön till labbet (tog bakdörren)för något blodprov(korstest tror jag det hette) så blev det då dags för de underbara ROSA paltorna. Som tur var så visade sjuksköterskan att öppningen på rocken skulle sitta på ryggen, annars hade den nog hamnat på framsidan. Badrocken virades runt och sjukhusets vita trosor låstes in. Dem ville ingen av oss ha.
I väntan på operationen fick vi det riktigt trevligt i rummet. Sämre kunde man absolut ha haft det. Tabletterna som jag fick innan operationen gjorde inte att det dök upp några rosa moln direkt, men de hade väl sin inverkan iallafall. Sedan visade det sig att jag var först i tur ner till operationen, och tur var väl det eftersom jag nog var aningen nervös.
Själva operationen minns man ju inget av som tur är. Man försöker ju hålla sig vaken sålänge det går, men det slutar ju alltid på samma sätt. Klockan är 09.00 Zzzzz
10.15 vaknar jag till liv igen och känner mig konstigt nog väldigt pigg. Blir skickad tillbaka till rummet och får isvatten att dricka och ispåse runt halsen. Lite ömt och sjukt känns det i halsen, men medicinerna gör nog sitt. Senare under eftermiddagen fick jag till och med i mig en tallrik sval och välmosad soppa av något slag. Salt och gott var det. Och senare under kvällen en skål med nyponsoppa.
Barnavdelningen som skulle hålla koll på oss halspatienter under natten hade så fullt upp att de inte "ville" ha oss kvar på avdelningen så vi får flytta ner till kirurgiska till natten. Tyvärr inte i samma rum, men det gick nog helt bra iallafall. Mest bekymmer hade jag med droppställningen som skulle med överallt och Panacod brustabletterna som skulle drickas upp. Blev istoppad medicin mer eller mindre hela kvällen och natten. Och den där lilla tappen som sitter i svalget hade under natten blivit dubbelt större och var på grund av detta en orsak till att nattsömnen stördes. Den liksom trillade fram och tillbaka än hur man försökte ligga. Nåja, man får väl vara glad att man har det gjort.
Efter att ha slunkit förbi alla i kön till labbet (tog bakdörren)för något blodprov(korstest tror jag det hette) så blev det då dags för de underbara ROSA paltorna. Som tur var så visade sjuksköterskan att öppningen på rocken skulle sitta på ryggen, annars hade den nog hamnat på framsidan. Badrocken virades runt och sjukhusets vita trosor låstes in. Dem ville ingen av oss ha.
I väntan på operationen fick vi det riktigt trevligt i rummet. Sämre kunde man absolut ha haft det. Tabletterna som jag fick innan operationen gjorde inte att det dök upp några rosa moln direkt, men de hade väl sin inverkan iallafall. Sedan visade det sig att jag var först i tur ner till operationen, och tur var väl det eftersom jag nog var aningen nervös.
Själva operationen minns man ju inget av som tur är. Man försöker ju hålla sig vaken sålänge det går, men det slutar ju alltid på samma sätt. Klockan är 09.00 Zzzzz
10.15 vaknar jag till liv igen och känner mig konstigt nog väldigt pigg. Blir skickad tillbaka till rummet och får isvatten att dricka och ispåse runt halsen. Lite ömt och sjukt känns det i halsen, men medicinerna gör nog sitt. Senare under eftermiddagen fick jag till och med i mig en tallrik sval och välmosad soppa av något slag. Salt och gott var det. Och senare under kvällen en skål med nyponsoppa.
Barnavdelningen som skulle hålla koll på oss halspatienter under natten hade så fullt upp att de inte "ville" ha oss kvar på avdelningen så vi får flytta ner till kirurgiska till natten. Tyvärr inte i samma rum, men det gick nog helt bra iallafall. Mest bekymmer hade jag med droppställningen som skulle med överallt och Panacod brustabletterna som skulle drickas upp. Blev istoppad medicin mer eller mindre hela kvällen och natten. Och den där lilla tappen som sitter i svalget hade under natten blivit dubbelt större och var på grund av detta en orsak till att nattsömnen stördes. Den liksom trillade fram och tillbaka än hur man försökte ligga. Nåja, man får väl vara glad att man har det gjort.
tisdag 13 september 2011
Dags för operation
Då var det äntligen dags då för denna halsmandeloperation. Det känns i magtrakten att det är något på gång. Det är spännande och hemskt samtidigt. Man har ju hört en hel del olika historier om detta ingrepp och speciellt tiden efteråt. Det är väl ingen dans på rosor att gå omkring med två öppna sår i halsen, och redan tanken på att äta något eller svälja får det att skära till. Men jag har ju insett att det måste göras. Alternativet är 8 pencillinkurer om året, och det mår man ju inte bra av i längden heller. Håller på att stoppa i mig den åttonde nu för tillfället.
Nåja,klocka 07.00 imorgonbitti är det inskrivning på dagkirurgiska avdelningen. Efter en sväng ner till labbet börjar väl den sega väntan över att vara näst i tur. Hoppas den där lugnande tabletten eller sprutan har gjort sitt. Efter operationen så är det ju för sent att ångra sig så då är det bara att ta upp kampen tillbaka till vardagen utan halsont.
Nåja,klocka 07.00 imorgonbitti är det inskrivning på dagkirurgiska avdelningen. Efter en sväng ner till labbet börjar väl den sega väntan över att vara näst i tur. Hoppas den där lugnande tabletten eller sprutan har gjort sitt. Efter operationen så är det ju för sent att ångra sig så då är det bara att ta upp kampen tillbaka till vardagen utan halsont.
fredag 9 september 2011
Mera höst!
Har idag besökt dagkirurgiavdelningen för lite info angående min operation nu inkommande onsdag. Känns väl si sådär för en som inte alls trivs på sjukhus, och absolut inte när man måste övernatta. Kläderna skall vi ju inte alls nämna. Nåja, efter dagens besök så fick jag ju veta att jag tillsammans med en finskspråkig dam får övernatta ensam på avdelningen och det utlovades TV och dator som underhållning. Några övriga snacks lär det väl inte bli på ett tag efteråt. Jag får också ta med mina egna kläder att ha efter operationen. Dags att plocka fram mysdräkten alltså. Nu kommer det lite mera bilder från en av mina höstpromenader.
Dessa passar dock bäst i skogen där de är vackra att titta på.
tisdag 6 september 2011
Höst i trädgårdslandet
Detta är alltså en del av årets skörd som jag lyckats odla fram. Aningen stolt är jag nog alltid över mina vackra grönsaker och blommor. Blir nog att ta nya tag nästa sommar.
Mina pumpor som skall få göra sitt när det blir Halloween.
Mina morötter som gör sitt lite hela tiden både som mellanmål och rivna.
Solrosen som kommer att bli föda åt vinterns småfåglar.
Mina rosenbönor som jag inte riktigt vet vad man skall göra med. Går månne fröna att torka?
Fast egentligen är det nog gurkorna jag är mest förvånad över att de har blivit till något. Goda är de iallafall.
Och sist men absolut inte minst kommer lökarna. Även de testade och godkända.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)