Nu har det hänt!

Grodan Göran har sett dagens ljus. Göran finns bara i ett endaste exemplar eftersom detta är min första alldeles egna amigurumi. Är väldigt stolt över mig själv som fått virkat denna fina krabat. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara av att ta steget över till att göra egna mönster, men skam den som ger sig. 

Göran är ungefär 15 cm hög.....

......och med hjärtat på rätta stället.

Har suttit som på nålar idag!

Ibland oroar man sig något fruktansvärt för saker och ting, oberoende av om man borde eller inte. De senaste 2 veckorna har jag mer eller mindre utnämnt mig själv till cancerpatient dagligen. Orsaken var den att jag efter ett gynbesök fick en remiss för att åka på mammografi och bröstultraljud. Gynekologen tyckte att han kände något i mitt ena bröst........PANIKEN är ett faktum. Som nybliven 30 åring är ju det de sista orden man vill höra. Eftersom jag har en mor som haft bröstcancer i ganska unga år så vill dom ju kolla upp allt extra. Körde ju raka vägen till röntgen vid Malmska och ville ju helst boka en tid samma dag om inte direkt. Fick en tid till  21.4. Hur skulle man ta sig igenom dessa veckor fram till det??? Fick höra av en annan läkare att det går att boka tid till "Unilabs Kokkola röntgen", för där brukar man få tid snabbare + att man får svaret direkt utan att behöva vänta flera veckor igen. Ringde och fick en tid till idag. Bara att gasa iväg till Kokkola.

Under tiden man sitter och väntar på att bli inropad går tiden väääldigt långsamt. Först blev det mammografin, och det gick faktiskt riktigt bra. Man har ju hört att det gör fruktansvärt ont, men värre saker har jag varit med om. Sen ut i väntrummet på nytt och de egna tankarna jobbar frenetiskt. Lugn, lugn försöker man intala sig. Blir inropad på nytt och under tiden som läkaren gör ultraljudsundersökningen står tiden stilla. Sen kommer de underbara orden. Ingen knöl, inga konstigheter alls. Du har INTE bröstcancer!!!!! Betalade mer än gärna 94€ för de orden. När jag fick brevet med bilderna i handen av sköterskan så sa hon åt mig att gå ut och fira.
-Alla går inte härifrån med samma resultat i sitt brev.

Nu bara njuter jag av att den långa väntan är över. Hypokondrin får gå i ide en stund framöver.

Vuokatti 2011

Man behöver inte alltid åka långt eller länge för att komma ifrån den gråa vardagen!

Tjejen behövde komma bort en tid, och sambon och brorsan ville åka snowboard respektive slalom. Det blev alltså 3 dagar i Vuokatti.

Min bror och jag skulle ju resan till ära hyra slalomutrustning. Det som man vid sådana tillfällen behöver ha koll på är ju storleken på sina fötter. Jag är ju en riktig bigfoot, troligen ända från födseln. Kör normalt med 41-42. Men 42:orna åkte snabbt tillbaka i hyllan. Hemska öde att man som tjej skall åka i storlek 43. Skomodellen måste helt klart ha varit väldigt små efter numrorna  Knappt så man behövde några skidor efter det. Nåja det blev nog bra till sist.

Mulet var det, och mellan varven kom det lite regn/snö under fredagen. Under lördagen kom det snö från morgonen, men lagom tills vi slutade åka kom ju solen.

Oberoende av vädret så trivdes vi som bara den.

Med på resan var ju även några till. Proffsen har ju alltid markpersonal med sig.

Mammas hund Skrollan däremot förstod sig inte alls på detta med utförsåkning. Här poserar vi glatt min mor, min bror och jag i solskenet (som passade på att dyka upp lagom tills vi skulle lämna in våra skidor). Nu orkar vi igen en tid.

Plötsligt händer det!

Det är inte ofta det händer, men desto roligare när det väl händer. Alltså, jag fick en vit och vacker krysantem igår av min kille. Ingen speciell dag eller så. Fast det är ju så mycket roligare då också.

TACK!

Tävlingsdags igen!!

                                      http://pysselstund.blogspot.com/2011/03/tavlingsdags.html

Virkar man mycket går det åt mycket garn. Vill du vara med i tävlingen går du bara in på adressen här ovan.

Dagens bakverk

Det blev morotssemlor för hela slanten. Nygräddade med smör på, kan man äta något godare?

Dagens tanke

Läste en insändare på dagens ÖT och jag blev riktigt arg och förbannad. Den senaste tiden har det ju varit en hel del snack om personer med annorlunda läggning igen. D.v.s lesbiska och homosexuella. Varför kan inte alla få vara som de vill. Att det klassas som en sjukdom eller en ovana som skribenten ansåg ser jag som riktigt skitprat. Att man röker och klarar av att sluta med det har ingenting att göra med om man är homosexuell. Kan inte folk fatta att det inte är någon sjukdom utan något som man föds till. Det går inte att bota, och det skall inte botas. Alla skall ha rätt att älska och bli älskad för den man är. Det finns inte skrivet i några av mina böcker hur man måste vara för att passa in i det här samhället.

Vissa människor vill ju leva ensamma hela livet utan livspartner, kan man inte bota dem också så att de går och gifter sig. Eller de som inte vill eller kan få barn, är de också sjuka bara det. Jag skulle inte tycka det. Nej, vi lever på 2011 och världen har förändrats och kommer att fortsätta göra det. Bara att hänga med eller kliva av.

Idag fick ju dessutom såna som jag lite större rättigheter i detta samhälle. Som sambo blir jag värderad lite högre nu äntligen. Ser ingen skillnad om man är gift eller bor sambo. Huvudsaken är väl att man tycker om varandra.

Säger som Geir Rönning, det är kärlek!