Ibland önskar man att man skulle bo någonstans långt in i skogen, minst 10 km till närmaste granne och på ett område där ingen annan skulle komma på tanken att bo. Eller att man skulle vara miljonär och kunna köpa sig en tomt på cirka 100 hektar.
Nu tillhör ju inte vi någon av de grupperna, tyvärr, och det leder ju till en massa extra funderande hit och dit.
Idag var det nära att vår nya, fina, dyra häck hade blivit sönderpressad av en massa jävla snö när nya grannen sökte efter sin tomt under massorna. Visst, han har all rätt att vistas på sin tomt och vår häck kunde inte grävmaskinsföraren ha en aning om att fanns där den fanns. Men det känns bara surt iallafall.
Nu skall ju grannen ha el och vatten till sin tomt också, och även detta drabbar ju oss, förstås. Nu när vi äntligen har fått ordning på vår gräsmatta, planterat träd och buskar, fixat ett stort stenparti och så var det ju häckjäveln då. Jo då skall det grävas sönder igen. Funderar stort på att anlägga en sån där Hollywood häck (stenmur) med dubbla järngrindar och så vidare. Måtte lottovinsten på sju rätt trilla ner här inom en snar framtid.
Ibland blir man bara så less på allt att man kunde sätta sig ner och stortjuta ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar