En konstig dag!

Har idag varit på en väldigt konstig begravning som så här i efterskott kändes halv på något sätt. Den lämnade på hälften helt enkelt.Då det dessutom var moffas begravning önskar jag att det hade slutat annorlunda,eller åtminstone som det brukar sluta med att man sätter ner den avlidne i jorden.

De ringde imorse en timme innan begravningen skulle börja och meddelade att det inte hade gått att gräva någon grav bredvid där mommo är begraven.När de hade grävt så hade hennes kista kommit fram,och det gick inte heller att gräva längre åt sidorna eftersom det var någon annans grav där det fanns andra kistor.Tydligen hade de satt mommos grav mitt på graven så att säga och trott att det inte skulle komma fler dit eller så något annat krångel.Mommos namn på gravstenen blev också fel den gången.Det kom mitt på stenen istället för vid sidan så att även moffas namn skulle rymmas dit.

Vi samlades alltså utanför kyrkan och bar in kistan som vanligt, men efter kyrkan så förblev kistan inne i kyrkan istället och vi andra for hem för att ha en minnesstund.De skulle höra av sig senare under dagen när de hade kommit på en lösning hur de skulle göra.När mamma ringde upp dem efter minnesstunden så hade det beslutats att det inte gick att begrava honom där det var tänkt.De hade burit ut moffa tillbaka i väntan på vårt beslut som nu gällde två alternativ som vi skulle välja mellan.Det första var att moffa skulle få en helt ny grav en bra bit därifån med en egen gravsten eller om vi väldigt gärna vill att han skall begravas vid mommos grav så är vi tvungna att kremera honom för att då få rum med urnan bredvid mommos kista.Känns bara så fel att behöva välja mellan två rent ut sagt idiotiska förslag.

Väldigt jobbiga beslut en dag som denna när man bara vill få allt undanstökat för att kunna gå vidare.
Inte är det lätt att födas,men inte är det heller lätt att dö.Känns bara konstigt för tillfället.Kanske det klarnar under morgondagen.....................eller så inte.Som sagt så känns allt bara halvfärdigt på något sätt.

Sommarprojekt

Det blidde ett hundben häromdagen när fröken virkfantast satte igång. Mönstret är ur Mia Bengtssons bok "Virka roliga amigurumis"

Cassandra gillade inte benet så det blir nog mammas hund som får presenten.

Av en bit extratyg blidde det en blommig sommarväska.

Och i samma veva som vi städade garderoben under söndagens åskskur så hittade sambon ett par gamla jeans som var trasiga vid knäna och nertill. De klipptes av och fungerar numera som shorts åt sambon medan delen från knäna och ner blev en behändig påse för mina diabetesprylar.

Jag har en plan

Snart har det förflutit en jobbvecka igen. Semestern hägrar om drygt en månad, men tills dess skall det förtjänas slantar, slantar och mera slantar. Det märks på lönelappen att man liksom har ett lite mera högavlönat jobb för tillfället. Synd bara att man inte har det där pappret där det står att man kan sköta barn, på dagis.

Planen är ju då den att jag har beslutat mig för (hör och häpnad) att studera vidare för att få dessa papper. Jobba och studera via läroavtal. En chans att komma upp sig i hierakin. Får jag bara det att funka med jobbet i skolan så börjar jag till hösten. Går det inte att ordna så tar jag tjänsteledigt 1 år och vikarierar på dagisar istället samtidigt som jag studerar. Har liksom gett mig fan på att få det genomfört. Närstudierna skulle vara ungefär 1 vecka/månad däremellan kunde man jobba som vanligt och studera på fritiden. Studierna skulle ske i Nykarleby på kristliga folkhögskolan, ett ställe där jag aldrig trodde att jag skulle sätta min fot, men damen jag pratade med vid Optima försäkrade att man bara behöver delta i sånt man själv är intresserad av, så jag tror nog att det skall gå bra. Hon hörde säkert hur skeptisk jag lät när hon nämde skolan för hon var snabb att förklara läget. Examen jag skulle få efter avslutad utbildning skulle vara barnledare och behörighet att jobba på dagisar som barnskötare bland annat. Ser min framtid på inom detta.

Nåja från det ena till det andra. Vi har en ny begravning på kommande inom familjen. Moffa dog i söndags efter en längre tids sjukdom. Han bodde den sista tiden på åldringshemmet, och vi visste ju hur det skulle sluta. Alla klarar sig inte levande ur cancerkampen.

Min bil har 1 vecka på sig att bli besiktad nu, så dit borde man också ta sig tid att köra en dag. Hoppas att både bilen och besiktningsmannen har en bra dag och är på strålande humör. Kan behövas!
Nu blir det natt för från och med imorgon är det dags för lite tidigare skift på dagiset. De senaste dagarna har jag fått sova ända till 8.00, nu ringer telefonskrället redan 6.15 har jag på känn.

Slut med uppdateringar för denna gång.

Värmen / Kölden

Ibland, men bara ibland längtar man tillbaka till de där -30 dagarna i vintras när kölden bet i ansiktet och det nästan gjorde ont att andas.

Här har värmen hittills inte orsakat några större bekymmer. Nätterna är varma här under plåttaket, men med fönstret öppet och korsdrag på övervåningen innan läggdags tycker jag att det är riktigt skönt att gå och lägga sig. Vatten i mängd och massor passerar kroppen dagligen och ibland fyller vi på saltlagret med lite saltgurkor. Någon strandvistelse blev det inte idag eftersom det ligger en herreman i soffan och svettas och fryser om vartannat. Han har prickat in sin förkylning perfekt nu i samband med dessa heta tider. Vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande eftersom det ju inte är det lättaste att vara man och förkyld.

Grönsakslandet och mina odlingslådor behöver daglig bevattning för att ha en chans att producera några grödor åt oss. Det ser lovande ut kan jag meddela.

Njut gott folk över denna underbara lördagskväll. Här hos oss kunde man gott och väl sitta ute på terassen ännu en bra stund. Inte en mygga i sikte, endast ljuvlig fågelsång och något hammarslag nu som då=)

Livet som dagistant

Har nu hunnit jobba 2 dagar på "sommarjobbet", och det är så roligt och jag trivs så bra på detta ställe. Det underbara vädret hade jag ju beställt lagom tills skolan skulle sluta, och det verkar som om min önskan gått i uppfyllelse.
Efter första dan på jobbet blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att delta i Nice Run tillsammans med tjejerna från dagiset. Tydligen hade någon av dem  fått förhinder. Jag funderade bara en liten stund innan jag tackade ja. Kan nog bli riktigt roligt detta om vädret håller i sig, och det lär det väl göra. Gång 5 km är det som gäller för mig, springer gör jag helst inte med tanke på ryggen.

En 30 års present i efterskott

Jag har alltid tittat drömmande på solstolar som man kan ha det riktigt bekvämt i samtidigt som man blir lite brun på köpet. Jag har vetat exakt vilken modell jag skulle vilja ha. Och det ända som inte har passat mig riktigt har nog varit priset på dessa stolar. Igår tog jag tag i saken och köpte en alldeles egen solstol åt mig. Den var till och med bekväm fast det var som om att jag hade placerat den i Sahara den allra torraste dagen på hela året. Jord och sand yrde runt öronen, men skam den som ger sig.

När jag nu ändå var i gång så fick den här gamla bänken sig en uppiffning också. Grön var den vid inköpstillfället, en färg som inte tilltalar mig särskilt mycket. Nu är den hemma i min färgskala igen, nu är den vit.

Idag blir det 2 års kalas hos vårt fadderbarn Bianca. Otroligt vad tiden går. Snart fyller väl också hon 18, och då vågar man inte ens räkna ut vart man själv har kommit.

Katten är färdig

Hello Kitty är färdig. Projektet som varit på gång en längre tid men stått stilla på grund av att det vita garnet tog slut. Bättre sent än aldrig. Mönstret kommer från  http://www.craftsbyap.artfire.com/

Imorgon är det sista dagen i skolan för detta läsår. Dagen bjuder på en hel del, bland annat skolgudstjänst och ett besök till hälsovårdaren för att kolla blodsockret. Däremellan borde jag hinna till kommunen med en del viktiga papper också innan vi tar helg.

En sådan dag!

Laddade telefonen i morse direkt jag vaknade för jag hade på känn att idag kommer den att få det jobbigt. Och det fick den också. Hur klarade man sig utan mobilen förr i världen. Alla dessa samtal som man bara är tvungen att ringa när man finns utanför hemmets 4 väggar. Alla människor man måste få kontakt med. Barnen på morris frågade en morgon vad jag hade för telefon när jag var yngre? När jag svarade att det inte fanns några mobiltelefoner på den tiden, utan att vi hemma hade en sån där som man måste snurra fram en siffra på i taget, ja då himlade de bara med ögonen och trodde att jag var född på stenåldern.

Nåja, när man skall boka om en läkartid (30 års kontroll kan man kalla det) och avboka en tandläkarkontroll för att lite senare boka en tandläkartid, kolla upp arbetstider inför nästa vecka och däremellan cykla tur och retur Kållby-Bennäs-Kållby, hinna till tandläkaren för att påbörja en rotfyllning (Jippiiii) och sedan hem igen, då behöver man allt sin lilla telefon.
Nu får vi då hoppas att alla tider kommer att fungera även i verkligheten och inte bara i min kalender.

6 veckor kvar till den där semestern som alla talar om. Kommer att gå snabbt har jag på känn. Nygamla jobbet kallar på måndagsmorgonen. Något jag faktiskt ser fram emot=)